Släkten von Knorring

vKsköld-vit

(T v) Det äldsta kända sigillet, Conrad von Rustebergs från 1297 (foto: Harald v Knorring).

(Mitten) Epitafium i Nikolaikyrkan, Tallin, efter Heinrich von Knorring, stamfader till de baltiska ätterna, med kluven sköld i guld/blått samt brun (träfärgad) kanna eller vallstamp.

(T h) Adliga ätten von Knorrings vapensköld på svenska Riddarhuset, med hel sköld i guld och dryckeskanna.

Vapenbilden

Vapenbilden har sedan länge framställts som en dryckeskanna, men har i tidigare forskning tolkats som en en valljungfru, som används för att stampa jord med, eller en mörsare (en kort typ av kanon). Senare har den även i sin medeltida form tolkats som en mortel, vilket framförs i släktboken. Ett annat alternativ är att den kan föreställa ett städ.

Något samband mellan vapenbilden och namnet Knorr har heller inte gått att härleda. Namnet betyder närmast "krum" eller "vresig" och användes t ex om träd eller om korta och kraftiga personer. Flera andra Knorr-släkter använder en vresig trädgren eller stubbe som vapen.

Harald von Knorrings rekonstruktion och några exempel på medeltida heraldiska kvarnjärn

Var anfäderna från början möjligen kvarnägare? Om man utgår från de äldsta avbildningarna av vapnet, de medeltida sigillen, kan man nämligen se en viss likhet både med en romersk mjölkvarn och framförallt med ett medeltida kvarnjärn, vilket Harald von Knorring påpekat i sin skrift Sigillen från 1200-talets Rusteberg. Resonemanget bygger på att kvarnjärnet skulle vara monterat i ett kvadratiskt hål, som senare tolkats som handtag.

Grafisk analys av det äldsta sigillet, med tolkning t h i färg

Det äldsta sigillet från 1297 (ovan) är dock svårt att tolka detta sätt. Överkanten är rundad, handtagen är inte jämntjocka och bildar inte heller en kvadrat. Det måste föreställa en kanna, en stor kanna med två handtag. Men det finns en annan typ av medeltida kanna som i formen är mycket lik ett kvarnjärn (nedan)

Medeltida kannor på tarokkort. Jmfr kvarnjärnet och kannan t h.

Svaret på gåtan har dock kommit ännu närmare tack vare Harald von Knorrings vidare forskning efter familjenamnets ursprung, som nu publicerats i den lilla skriften En liten bok om släktnamn och metates. Det visar sig att det fanns en släkt i Mûhlhausen (sydväst om Uder) som heter Kornre, något århundrade innan släkten Knorre först nämns i Eichsfeld. Orten låg i en jordbruksbygd, där kontrollen över säden och kvarnarna var en maktfaktor. Ortsnamnet betyder kvarnhusen, och ortens vapen innehåller kvarnjärn av den typ som visats ovan. Där finns en by som heter Körner och har ett knippe kornax som vapen. Släktnamnet Körner, Körnre, Kornre förekommer där i variationer, sannolikt beroende på vilken skrivare som förde pennan.

Mûhlhausens stadsvapen i två varianter, och Körners vapen.

Namnet Kornre upphör i arkiven i Mûhlhausen ungefär samtidigt som namnet Knorre först nämns i Eichsfeld. Hypotesen är att det handlar om en metates, dvs stavningsförändring, som helt enkelt går ut på att göra namnet lättare att skriva och uttala. Samtidigt tappar familjen anknytningen till kvarnarna, och inom några generationer börjar man tolka kvarnjärnet som en kanna, lagom till att man börjar använda sigill.

Förvandlingen från kvarnjärn till kanna

Vapenskölden har under lång tid varit kluven i guld och blått eller grönt, men man har nu från släktföreningarnas sida återgått till den äldre traditionen med helt gyllene sköld, och till en form på kannan som liknar den äldsta, om än mycket klumpigare.

(T v) Släktvapnet, ritat av Carol Hedberg 1975
(I mitten) Svenska släktföreningens variant av vapnet.

(T h) Vapenskölden på Riddarhuset i Helsingfors, som ommålats i guld och blått.