Släkten von Knorring

vKsköld-vit

Tyska ordens besittningar på 1400-talet. Samtidigt ingick Baltikum i Hansans omfattande handelsverksamhet (Bolin-Carlssons Historisk Atlas).

Baltiska släkten Knorr/Knorring

Förfadern Heinrich Knorr tillhörde de tyska korsriddare, som under 1400-talet förlänades gods i Baltikum av Tyska orden, närmare bestämt godset Pelzen (Pelči) vid Goldingen (Kuldiga) i Kurland, nuvarande Lettland, som han fick 1441.

Hans sonsons sonson Johann, som var den förste som kallades Knorring, blev dansk regementskvartermästare på Ösel i nuvarande Estland, och förlänades 1566 godset Peddast på ön Moon (Muhu) av danske kungen. Från honom härstammar alla nu levande Knorringar. Släkten spred sig vidare i Estland under 15- och 1600-talet.

De flesta i släkten började kalla sig von Knorring i början av 1600-talet, när Baltikum tillhörde Sverige. Efter förlusten av området till Ryssland i början av 1700-talet etablerades släkten även i Sverige och Finland (som ju var en del av Sverige), och förgrenades i fem ätter:

- Baltiska friherrliga ätten von Knorring (fortlever bl a i Finland och Tyskland)

- Baltiska adliga ätten von Knorring (fortlever ointroducerad i Sverige)

- Svensk/finländska adliga ätten von Knorring (fortlever i Finland och Sverige)

- Svensk/finländska adliga ätten Knorring (numera utdöd)

- Svensk/finländska friherrliga ätten von Knorring (numera utdöd)

Under den tid då Finland tillhörde Ryssland etablerades de finländska släkterna även där, och ett ännu oklart antal släktmedlemmar finns fortfarande kvar i Ryssland. Släkten är numera spridd över hela världen.