Bild2

 

Startsida    Ulriksdal    Herrgårdar    Andra projekt

 

logo futura

 

 

 

Länkar

 

Våra projekt på

Confidencen:

 

MATSALEN
SCENEN

KABINETTEN

TILLBYGGNAD

 

 

Logga

 

Confidencen

Confidencen   Foto Wikipedia

 

 

CONFIDENCEN, ULRIKSDAL

 

En historisk sammanfattning

 

Beridarehuset

När änkedrottning Hedvig Eleonora 1669 övertog Jakobsdal efter Magnus Gabriel De la Gardie påbörjades relativt snart ett antal projekt, bl a den nya representativa tillfarten söderifrån som skisserats redan under De la Gardie-tiden. Den första etappen av slottsallén byggdes från bron och stallfyrkanten vid Igelbäcken upp till åsens krön. Där påbörjades 1671 (Wollin) bygget av ett stort "Beridarehus" i sten, troligen avsett för 16-årige kronprins Karl, som 1672 blev kung Karl XI.

 

Till en början byggdes grunden enbart för ridhuset, men under bygget lades en sjurumsfil med souterrängvåning till på norrsidan med tre framspringande paviljonger, som skulle bli värdshus. Huvudvolymen var sannolikt något lägre än dagens, och bestod av en enda hög våning med högt sittande höga fönster. Fasaden var utförd med breda lisener och en viss rusticering, med en stor port på sydsidan, något excentriskt placerad. Yttertaket var klätt med spån. Invändigt var taket sannolikt öppet och troligen fanns det en konsolburen läktargång för åskådare runtom. (Andersson 1998)

 

Värdshusdelen hade invändiga trappor mellan markvåningen, där det fanns två rum med spisar, och övre våningens sällskapsrum, som var enkelt vitkalkade med kimröksgrått målade bröstningar, spisar och nischer i väggarna (Andersson 1998). Värdshuset hade troligen ingen direkt förbindelse med ridhuset innan ombyggnaden påbörjades omkring 1750. Redan 1683 finns uppgifter om en fristående köksbyggnad väster om Beridarehuset (Nyreröd), ett litet stenhus som återfinns på 1709 års karta och som skymtar på en teckning av Cederholm 1821. Sannolikt revs byggnaden på 1860-talet, när det nuvarande värdshuset byggdes.

 

Hårleman och Adelcrantz

När kronprinsparet Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika övertagit Ulriksdal 1743 projekterades en del moderniseringar och upprustningar av hovintendenten Carl Hårleman. Ett stort projekt var ett nytt ståtligt grindparti mellan Beridarehuset och en tänkt pendangbyggnad inrymmande tjänstebostäder. Projektet innebar en yttre omgestaltning av ridhuset, en vindsvåning och ett nytt brutet tak på den befintliga byggnaden. Man har antagit att ombyggnaden kom till stånd innan teatern var påtänkt (Wollin m fl). Undersökningar av vindens konstruktion ger dock vid handen att denna specialbyggts för teaterändamålet, då den består av två skilda utföranden över scenhuset respektive salongen.

 

Troligt är att ombyggnaden till teater påbörjades åren kring 1750 (Andersson 1994), och under Hårlemans ledning. En odaterad uppmätningsplan från tiden visar att utrymmena i en våning på gavlarna fanns, liksom dörröppningar till ridhuset, som kunnat beläggas arkeologiskt. Däremot framgår inte teaterfunktionen alls, varför ritningen sannolikt är ett uppmätningsunderlag för teaterprojektet. När Hårleman avled 1753 var den franska teatertruppen på väg till Stockholm, och projektet fick färdigställas mycket hastigt. För slutförandet svarade medhjälparen Carl Fredrik Adelcrantz, som fått studera teaterarkitektur utomlands och sannolikt redan var huvudansvarig för teaterprojektet på Ulriksdal. Detta skulle bli den första moderna och kungliga teatern i Sverige.

 

Teaterbyggnaden

När det nya brutna taket uppfördes, täcktes det till en början med takspån. Fasaderna avfärgades i ljust ockragult med vita lisener och listverk. Det gamla ridhuset delades upp i två delar, scenhus och salong, ovanför vilka en vindsvåning inreddes med loger för skådespelarna, tillgänglig via en spiraltrappa av sten i anslutning till den nya entrén på västra gaveln, samt med en trätrappa på östra gaveln ledande ned till scenen. Ovanför salongen låg logerna utefter en mittkorridor genom vars väggar bärverket till salongstaket kunde förbindas med vindsbjälklaget och takstolarna. Rummen var inredda med eldstäder och trägolv, kalkade väggar och gipstak, och med möbler av varierande status. Över scenen var golvnivån högre och de loger som fanns på norra sidan var enklare inredda, med plankväggar och till att börja med utan eldstäder.

 

Salongens putsade väggar med sina rundade hörn fick en målad skenarkitektur med kolossalpilastrar, arkitrav och kartuscher, gipstak och trägolv, och med två stora kakelugnar, varav den vid ytterväggen troligen var en atrapp (Andersson). Teaterscenen med sina maskinerier byggdes upp som kraftiga träkonstruktioner med mekaniska anordningar och system av rep och taljor för att hissa fonder och dra kulisser.

 

Den gamla värdshusdelen byggdes om till foajé- och representationsvåning med fem sällskapsrum, som inreddes med parkettgolv, kakelugnar, väggpaneler och tapeter av siden, samt målade väggfält och dörröverstycken av Johan Pasch. Östra gavelns envåningsdel blev en ny teateringång, i västra gavelns motsvarande volym inreddes tre loger för skådespelare. Sceningången gick via en utvändig trappa till det västra hörnrummet i den norra rumsfilen, som utgjorde skådespelarnas foajé.

 

Det centrala och största av sällskapsrummen fick en alldeles särskild funktion, en kunglig "confidencematsal" som betjänades via ett höj- och sänkbart matbord mitt på golvet från ett serveringsrum i markvåningen, så att kungafamiljen kunde äta middag med några få gäster utan närgången betjäning. Maskineriet till det magiska bordet och fyra servanter byggdes med samma teknik som teatermaskinerierna, möjligen av samma hantverkare. Själva matsalen var helboaserad, målad med rosa limfärg, med tre stora och sexton smala infällda speglar, som tillsammans med de fem stora fönstren på dagen gav illusionen av en luftig trädgårdspaviljong. På natten speglades de otaliga levande ljusen på väggarna till en oändlig glittrande rymd omkring sällskapet vid matbordet. Byggnaden fick också sitt namn av detta rum: Confidencen. Vid Kina slott byggdes ett antal år senare en likadan matsal som en fristående paviljong, med ett identiskt maskineri, och i slottet även en likartad spegelsalong ritad av Adelcrantz.

 

 

Conf1783-liten   Uppmätning 1783

 

 

Gustaf III:s tid

Gustaf III, som i hög grad ärvt moderns intresse för teater, alternerade mellan Bollhuset i Stockholm, Drottningholm, Gripsholm och Ulriksdal med sin teaterverksamhet. Under hans tid fortsatte förbättringarna på Confidencen. En uppmätningsritning, upprättad av Adelcrantz eller Tempelman 1783, är en av huvudkällorna till kunskapen om teaterbyggnadens utformning. År 1772 byggdes två nya läktare i "Comedierummet", salongen. Samtidigt byggdes en trappa till den nordöstra logen, som även var griljerad, dvs försedd med ett spjälverk som insynsskydd. Att det funnits en i efterhand byggd läktare i östra nischen har klarlagts arkeologiskt.

 

De blyinfattade fönsterbågarna byttes 1772-73 till kittade träspröjsade bågar, som ännu till stor del bevarats. I vindsvåningen reparerades åtta rum 1773, varvid tre eller fyra nya eldstäder tillkom, det rör sig troligen om en förbättring av rummen över scenen.

 

18- och 1900-talets förändringar

Efter Gustaf III:s död avhölls ett fåtal teaterföreställningar fram till 1800. Byggnaden stod sedan oanvänd med bevarad inredning (inventarier 1804 och 1819), men underhölls utvändigt. Vinds- och markvåningarna inrättades dock till personalbostäder. När Ulriksdals slott 1822 tagits i bruk som invalidsjukhus och tömts på sin inredning, stod Confidencen snart på tur att tömmas. Året därpå upprättades ett förslag till ombyggnad till Kunglig Arsenal (livrustkammare), vilket medförde att all värdefull fast inredning, väggfält, överstycken, parkettgolv, mm revs, liksom scenmaskineri och gradänger, sannolikt även bordets maskineri. En del togs till vara, medan annat, t ex dörröverstyckena, såldes på auktion 1824. Livrustkammaren inrättades i hela bottenvåningen, medan vinden och markvåningen fortfarande användes för bostäder.

 

Ulriksdal övertogs 1856 av kronprins Karl (XV), som påbörjade en total nyinredning av slottet. Under en tid användes de norra rummen i Confidencen åter som värdshus, fram till 1868 när det nya värdshuset stod färdigt. Då byggdes Confidencerummet om till skolsal, och fick en ny ingång med utvändig trappa mitt på norrväggen. Rokokospisen revs för att ersättas av en kakelugn, och hamnade i fyllningen kring grunden till värdshuset, där två delar återfanns på 1980-talet. Lärarinnan fick sin bostad i de nordvästra rummen, och de övriga rummen beboddes också. Karl XV påbörjade 1871 en ombyggnad av teatersalongen till Jaktsal, med höga träpaneler och en stor öppen spis mitt på norrväggen. Scenöppningen byggdes igen med en trävägg och scenrummet blev förråd. Sedan kungen dött 1872 stod rummet kvar i halvfärdigt skick. Karl XV:s samlingar av antikviteter, som testamenterats till Nationalmuseum, hamnade i förrådet på Confidencen.

 

Under resten av 1800-talet och långt in på 1900-talet fortgick dock en intensiv användning av byggnaden för bostäder i alla rum utom scenen och salongen. En telefonstation inrättades 1908 i sydvästra hörnrummen, och samtidigt inreddes ett slottskontor i de nordöstra rummen. Fönstren försågs då också med innanfönster. Fasaden avfärgades under 1910- eller 20-talet i ockragult och vitt, ett färgschema som anslöt till 1700-talets, men som genomfördes på slottet och över hela slottsområdet. Under kriget 1939-45 uppläts byggnaden till stor del till militärförläggning.

 

Restaureringsinsatserna

När Ulriksdal byggnadsminnesförklarades 1935 upptogs Confidencen särskilt i beslutet, men det var först i mitten av 1950-talet som intresset för Confidencen egentligen återväcktes. Slottsarkitekten Ragnar Jonsson genomförde en serie uppmätningar och studier av byggnaden 1956-58, och började tillsammans med slottsfogden Gösta Hansson planera för en restaurering och framtida användning. Flera restaureringsförslag framlades 1960-63, och 1965 bildades Stiftelsen Ulriksdals slottsteater med ståthållaren Sixten Wohlfart som ordförande.  En viss sommarverksamhet började vid teatern 1977 och när Vänföreningen Confidencen Rediviva bildades 1981, med Kjerstin Dellert som ordförande och drivande kraft, kunde tillräckliga medel uppbringas från Wallenbergsstiftelsen, Ståthållarämbetet och enskilda sponsorer, för att påbörja det långvariga restaureringsarbetet.

 

Återställandet genomfördes rum för rum, i nära samarbete mellan Ragnar Jonsson, konservator Lars Göthberg och antikvarie Karin Andersson. Varje år fram till 1992 redovisade slottsarkitekten arbetsläget i Confidencens årsskrift. Då hade teatersalongen återställts och konserverats, scenen återuppbyggts provisoriskt, entrén och de två första sällskapsrummen återställts, och teaterns verksamhet i övrigt inrättats i de återstående utrymmena. Utvändigt genomfördes en renovering 1982-83.

 

Den påbörjade restaureringen av Confidencematsalen inklusive bordet med sitt hissmaskineri slutfördes 1994-97 av Peter v Knorring som ny slottsarkitekt, i samarbete med antikvarie Karin Andersson och ett antal skickliga hantverkare. Maskineriet kopierades från Kina slott, med vissa modifikationer. Rumsinteriören rekonstruerades utifrån fragment av t ex parkettgolv och spisomfattning, samt arkivuppgifter.

 

Teaterscenen rekonstruerades 2003-04 av Peter v Knorring i samarbete med scenmästare Christer Nilsson, utifrån det tillgängliga ritnings- och arkivmaterialet och de arkeologiska spåren i byggnaden. Maskineriets principer kopierades huvudsakligen från Gripsholms slottsteater.

 

De återstående rummen i den kungliga rumssviten, Röda och Gröna kabinetten, restaurerades 2007 för att kunna fungera som avskilda rum t ex vid kungaparets besök vid teatern.

 

I diskussionerna inför framtiden finns en idé om att rekonstruera den ursprungliga köksbyggnaden vid Confidencens västra gavel, med en förbindelsegång i källarplanet, för att åstadkomma bättre utrymmen för personal och artister, samtidigt som scenen skulle kunna byggas ut till sitt fulla djup.

 

 

Källor (i urval)

 

Litteratur

Margareta Lindahl-Åkerman: Comediehuset och Confidencen vid Ulriksdal. Uppsats, SU (1984).

Åke Livstedt (red): Confidencen. Ulriksdals slottsteater 1981-1991 (1991).

Nils G Wollin: Ulriksdal. Svenska slott och herresäten (Stockholm 1932).

 

Artiklar i Confidencen Redivivas årsskrifter 1982-2004:

Karin Andersson: Lovisa Ulrika och Confidencebordet på Ulriksdalsteatern, 1994.

Karin Andersson: En överdådigt rik spegelsal, 1996.

Karin Andersson: Beridarehuset som blev en teater, 1998.

Ragnar Jonsson: Årliga rapporter om Confidencens restaurering 1982-1989

Peter von Knorring: Restaureringen av Confidencematsalen, 1996.

Peter von Knorring: Confidencens nya scen, 2004.

Margareta Lindahl-Åkerman: De kungliga sällskapsrummen i Confidencen, 1984.

Anna-Lisa Nyreröd: Värdshus och krogar på Ulriksdal, 1982.

 

Ritningar, kartor

Karta, "Ulrichsdals Nya Wärdshus Byggnings Planta", ca 1670 (Lantmäteristyrelsens arkiv).

Förslag till anordnande av huvudentrén, Carl Hårleman, 1740-talet (ÖIÄ/RA).

Plan, (uppmätning, troligen C F Adelcrantz), ca 1750 (ÖIÄ/RA).

Karta över Ulriksdal, Kökeritz, 1770-talet.

Uppmätningsritning, plan, daterad 1783, troligen C F Adelcrantz (KB).

 

Handlingar

Rapport från restaureringen 1981-84, Barbro Flodin (nr 447/81, ATA).

Rapport från restaureringen 1984-96, Karin Andersson (nr 5568/84, ATA), inkl bilder och ritningar.

Ritningar och handlingar 1955-91, Ragnar Jonsson, Slottsark kontoret Sthlms slott.

Ritningar och handlingar 1991-2008, Peter v Knorring Arkitektkontor.

 

 

© Peter v Knorring