Startsida Ulriksdal Herrgårdar Andra projekt
|
TILLBAKA TILL ÖVERSIKTEN |
Erik Dahlbergs teckning av Thure Bielkes Gäddeholm ca 1660 THUREHOLMS BYGGNADSHISTORIA Det gamla
Gäddeholm Gäddeholm bildades av riddaren Nils Gädda 1383, genom sammanslagning av ett antal gårdar han bytt till sig av Bo Jonsson Grip. Mangården utgjordes från början av en lättförsvarad holme omgiven av vatten eller sankmarker, och tillfarten kunde ordnas från den högre terrängen i väster, med en anslutande sväg från den uråldriga landsvägen mellan Trosa och Västerljung. Gården var först bebyggd med timmerhus. Flera generationer av släkten Gädda skriver sig till Gäddeholm under 1400-talet. När Nils Gädda, den siste i ätten Gädda, dog 1508 ärvdes gården av Sten Sture den yngre och hans hustru Kristina Gyllenstierna, som fick Gäddeholm i morgongåva. Genom deras sondotter Sigrid, gift med Thure Pedersson Bielke, övergick den till släkten Bielke 1562. Thure Bielkes
stenhus Den medeltida gården eldhärjades under deras tid och Thure Bielke lät bygga ett stenhus på Gäddeholm 1576. Detta finns avbildat i en tidig blyertsteckning av Erik Dahlbergh, som ett enkelt men tidstypiskt trevåningshus med brant sadeltak, höga gavlar och skorstenar i långfasaderna. Det stod högst upp på den naturliga bergformationen, omgivet av timrade uthusbyggnader i en inre och en yttre gårdsbildning mot söder, som låter sig tolkas utifrån Dahlberghs skisser. Den inre gården avgränsades i väster av ett långt timrat stall och en köksbyggnad i sten. Däremellan anslöt tillfartsvägen, och söder om köket låg den lägre yttre gården, med ytterligare ett antal uthusbyggnader. I detta skick ärvdes Gäddeholm av dottern Kerstin, men eftersom hon förblev ogift övergick godset efter henne 1646 till hennes brorson riksskattmästaren Sten Bielke.
Sten Bielkes
Gäddeholm, teckningar till Svecia Antiqua 1697 Sten Bielke (1624-1684) tog hjälp av arkitekten Erik Dahlbergh, byggmästaren Bertil Simonsson från Stockholm och murmästaren Michael Kobisofsky för att genomföra en total ombyggnad av Gäddeholm 1665-72. Teckningarna till Dahlberghs Svecia Antiqua ger en god bild av den färdiga anläggningen. Slottet behöll sina tre våningar, med ett utbyggt mittparti mot söder, en frontespis och en mindre entréutbyggnad mot norr, och fick ett brant valmat sadeltak med sex takkupor och med skorstenarna i nocken. Planlösningen i de övre våningarna var sannolikt sexdelad efter tidens smak, med en bred och utskjutande sal i mitten. Två nya stenflyglar kompletterade borggården mot norr. Mot söder anlades en barockträdgård i två parterrer med kvartersindelning. Vid denna tid var den omgivande marken torrlagd och kunde brukas som åker. Greven, riksrådet och fältmarskalken Nils Bielke, fick 1687 byta till sig Gäddeholm av arvingarna. Han dömdes 1705 att "mista liv, ära och gods", men blev benådad till livet och fick av alla sina egendomar endast behålla Salsta och Gäddeholm. Under hans tid, 1710-14, byggdes en ny stallbyggnad av sten mot den norra borggårdsmuren. Detta slott brändes ned av ryska flottan 1719 och stod länge som en svart ruin, tills sonen Thure Gabriel Bielke kunde ta sig an återuppbyggnaden. Under tiden lät änkan Eva Horn murmästaren Conrad Malm renovera borggårdsflyglarna, så att anläggningen blev beboelig
Thureholm från norr,
teckning av Olof von Dahlin 1757 Thure Gabriel Bielkes nya slott Arkitekten Carl Hårleman anlitades för återuppbyggnaden av slottsanläggningen, som blev en av dennes första egna stora uppgifter efter hemkomsten från Frankrike 1727. Resultatet blev i stort sett den anläggning som står kvar idag. Det nya slottet gavs senare namnet Thureholm efter byggherren Thure Gabriel Bielke. Avsikten var att bevara så mycket som möjligt av huvudbyggnadens murverk, varför Hårleman utgått från den gamla planformen i sitt projekt. Men till slut blev bara delar av grundmurarna samt två tunnvalv kvar, i övrigt blev slottet helt nybyggt. Trots byggnadens barockartade huvudintryck finns flera för tiden moderna drag, t ex den nedre rusticeringen i fasaderna, de till stor del stickbågiga fönstren, och fönstrens utförande med träspröjsar och kittade rutor av moderna större mått. I planlösningen bröt Hårleman mot barockens franska mittsalstradition och lade en osym-metrisk fyrarumsfil mot trädgården, vilket skulle känneteckna många av hans kommande herrgårds- och residensplaner. Till arbetena på Thureholm, som pågick 1729-47, kunde Hårleman låna hantverkare från Kungliga slottet, och i interiörens snickerier, golv och spisar finns många för tiden moderna inslag. Den understa våningen var avsedd för tjänarna och deras arbetsuppgifter. Mellanvåningen var en paradvåning med herrns och fruns rumssviter, och övre våningen var en påkostad gästrumsvåning. Några av de sekundära rummen har i efterhand visat sig också vara av största kulturhistoriska intresse: rust- och skrivkammaren, jungfru- och klädkammaren och inte minst porslinsköket. Stallet på borggårdsmurens nordsida överkorsades 1730 av en uppfartsramp, som bildade en ny monumental entré till slottet, som avslutning på den långa allén från landsvägen. Till den nya anläggningen hörde också en omdaning av trädgården åt söder.
Thureholm från
söder, teckning av Olof von Dahlin 1757 Senare
förändringar 1796-99 ersattes västra långflygeln med ett högre och kortare stenhus med brutet tak, Gula huset. Sannolikt var det i detta skede som de centrala byggnaderna fick sin gula fasadfärg. Axel Gabriel Bielke ärvde godset 1833, och genomförde en del reparationer med anlitande av arkitekten F W Scholander 1853-55. Rampen reparerades och borggården lades om, huvudbyggnaden och flyglarna reparerades. En numera riven klimatskyddad gång mellan köksflygeln och stora huset tillkom.
Thureholm 1891 (Sv
Familjejournalen) Arvskifte och
nya ägare Thure, Sten och Anna Paulin Bielke ärvde Thureholm 1899. Det var på deras tid som slottet först dokumenterades, i Svenska slott och herresäten 1908. Arvet skiftades 1914-1915 och mycket av inredningen såldes på auktion. Skriv- och rustkammarens inventarier och fasta inredning återfinns idag på Livrustkammaren. Porslinskökets och mjölkkammarens inventarier, som med tiden hamnade på Nordiska museet, visas delvis idag på Skogaholm på Skansen. Stora sängkammarens praktfulla inredning skingrades, Beauvaistapeterna finns idag i Ovala salongen i Stockholms stadshus och paradsängen finns på Södermanlands museum. Thure Bielke sålde godset till generalkonsul M H Gullberg 1921, som renoverade och moderniserade slottet, och när denne dog köptes det av greve Christer Bonde 1935, vars ättlingar ännu äger Thureholm. Länsstyrelsen i Södermanland konstaterade 1983 att Thureholm var av riksintresse för kulturminnesvården och att en upprustning med allmänna medel var nödvändig. Thureholmsprojektet startades 1986 av Riksantikvarieämbetet RAÄ och Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet HSFR, som båda bidrog ekonomiskt. Ett led i projektet var byggnadsminnesförklaringen 1987. En byggnadsundersökning, uppmätning och inventering genomfördes av Ove Hidemark Arkitektkontor. Arkivstudier utfördes av Marianne Johnson och Johan Cederlund. Landskapsarkitekt Walter Bauer inventerade och lämnade förslag till åtgärder i trädgården. Den yttre reparationen påbörjades genom att borggården och rampen lades om och tätades 1988-89, och huvudbyggnadens exteriör restaurerades 1989-90. En genomgripande renovering genomfördes av Gula huset, inklusive en inredning av vinden med nya takkupor. Ett varsamt byte av värmesystemet i slottet genomfördes 1992-93. Därefter upphörde Thureholmsprojektet. Ett vårdprogram för de omgivande byggnaderna inom byggnadsminnet togs fram 1995. Det stora grindpartiet och grindstugornas tak renoverades 1997-2001. Reparationen av rampen gjordes om 2005 p g a brister i tätningen. Under 2010-17 har taken och fasaderna på stallen och flyglarnas lågdelar renoverats, och 2012 utarbetades ett vårdprogram för de centrala byggnaderna. Dessa arbeten har finansierats med bidrag från länsstyrelsens byggnadsvårdsmedel. Källor i urval Cederlund, Johan:
Thureholm under frihetstiden, 1994. Selling, Gösta: Ett
slottsbygge på frihetstiden, Fataburen 1935. - " - : Svenska
herrgårdshem under 1700-talet, Nordiska museet, 1937. Söderberg, Bengt G:
Thureholm, Slott och herresäten i Sverige, Södermanland II, 1967. Upmark, Gustaf:
Thureholm, Svenska slott och herresäten, 1908. Wallin, Sigurd:
Teckningarna till Svecia Antiqua, 1963-70. © Peter v Knorring TILLBAKA TILL ÖVERSIKTEN |
