Startsida Ulriksdal Herrgårdar Andra projekt

Länk FÄRGSTICKAN

Stora Gatans köpmanshus har i stor utsträckning sena 1800-talsfasader med en nyrenässansfärgsättning med mörka knutar och omfattningar. FÄRGUNDERSÖKNING I SIGTUNA Utställningen "Färg på stan" på Sigtuna museum 1986 Publicerad i Byggnadskultur nr 1/1986 I samband med arbetet med en bevarandeplan för centrala Sigtuna fick vi i uppdrag att genom en fasadundersökning dokumentera panelarkitekturens färgsättning genom tiderna, för att möjligen åstadkomma ett program för lämpliga färgsättningar i den historiska miljön. Här fanns ett tjugotal bevarade panelfasader från ca 1850-1920 att undersöka. Det var inte rimligt att kunna säkerställa kompletta färgtrappor på varje enskilt hus, men genom systematisk provtagning på alla hus gick det ändå att få ett tydligt statistiskt resultat. Som mest återfanns nio skikt av oljefärg, i genomsnitt var det ca 20 år mellan ommålningarna. Genom att parallellt jämföra de olika husens serier av färgskikt mot en tidsaxel och geografiskt framträdde ett antal tydliga skeden i stadens färgsättningshistoria, som under 10-20 år spred sig från de centrala stora köpmanshusen till de mindre husen i utkanten. När denna utveckling börjar i mitten av 1800-talet var fasaderna slamfärgade, inte bara faluröda utan i mycket stor utsträckning gult slamfärgade, vilket Sigtuna var känt för. Sedan börjar en period av hundra år med linoljemålade panelfasader. Utsnitt av panoramamålning över Sigtuna ca 1870. Här syns de oljemålade husen vid Stora Gatan, men också de gult slamfärgade uthusen i kvarterens inre. De första panelfasaderna på 1850-60-talet var oljemålade i blåaktigt grått (kimröksgrått) eller grårosa, den senare kulören möjligen blandad av rödfärgspigment. Omkring 1870 tillkom andra ljusa pastellfärger, rosa och ljusgrönt, nu i kombination med vita knutar och omfattningar. Detta är ju empirens färgskala, hämtad från den italienska renässansen, och i stort sett alla husen har typiskt nog någon gång varit rosa. På 1880-talet tillkommer en ljusgul färg som dominerar staden fram till 1910-talet. Kring sekelskiftet används även nya fasadtyper av spontad panel, ofta målade grågröna, men vanlig blir också den varmgrå (umbra) färg som då ersätter den äldre kalla grå färgen. Nu är ofta knutar och omfattningar mörka (gröna, bruna, grå) i stället för vita, typiskt för nyrenässansen. Den största förändringen i stadens färgsättning inträffar under 1920-talet, då många restaureringar av de äldre husen genomförs, rådhuset restaureras t ex 1925. I detta skede kan man se en "antikiseringsvåg" av mörkare färger: olivgröna, mörkgula och bruna, som ytterligare förstärks under 1930-40-talen. Sådan var tidens syn på gamla hus, och så har vi vant oss vid att se Sigtuna. De nya hus som byggs samtidigt präglas dock av funktionalismens ljusare färger. Med tiden blir det fler och fler som önskar sig ljusare färger även på de gamla fasaderna, ofta rosa eller ljusblått, men det senare har alltså ingen som helst förankring i traditionen. Vår undersökning bekräftar således att de ljusa pastellfärgerna och vita knutarna har en historisk förankring, men inte på husen från det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. Fråga är då om man kan återgå till dessa för vår tid så smakfulla färger? Här finns flera valmöjligheter. Staden har ju alltid präglats av varje tids färgsmak, med autentiskt färgsatta fasader från olika tidsepoker kunde man annars få en mycket brokig stad. Och eftersom alla hus ändå målas om med jämna mellanrum, kan stadens färgskala gärna få variera lite över åren. Men det är viktigt att hålla sig de färgskalor som är rimliga med historiska färger, dvs med linoljefärg och traditionella pigment. Om fasaderna ska bevaras i hundra år till, är det också viktigt att fortsätta måla med linoljefärg. Som ett resultat av våra provmålningar inför utställningen på Sigtuna museum tog vi i samarbete med målarmästare Kurt Fredriksson fram ett antal traditionella basfärger i form av FÄRGSTICKAN, som såldes genom Svenska Byggnadsvårdsföreningen. I vår utställning på Sigtuna museum kunde vi visa exempel på historiska färgsättningar.