Startsida Ulriksdal Herrgårdar Andra projekt

VENNGARNS SLOTT

Sigtuna, byggnadsminne

Bevarandeplan för slottsområdet, 2002

Venngarns slott och slottspark är ett byggnadsminne, huvudsakligen omfattande fastigheten Venngarn 1:7, men även en mindre del av fastigheten Venngarn 1:1.

I byggnadsminnesförklaringen föreskrivs att området inte får bebyggas ytterligare och att det skall hållas i sådant skick att byggnadernas utseende och karaktär inte förvanskas.

Det är svårt att föra en diskussion kring framtida bebyggelse utan att koppla den till de bevarandeaspekter som finns, inte bara inom BM-skyddsområdet, utan i fastigheten som helhet. Och bevarandekraven måste i sin tur grundas på en historisk kunskap om bebyggelsens framväxt, som tidigare inte funnits tillgänglig.

Avsikten med detta arbete har varit att utifrån äldre kartmaterial och dagens verklighet beskriva och värdera den historiska miljön omkring Wenngarns slott, till stöd både för kommande planarbete, där bevarandeaspekterna måste ges hög prioritet och detaljering, och för vården av enskilda byggnader, vägar, vegetation och andra fysiska sammanhang av stort historiskt värde. Redovisningen kan således ses som en första bevarandeplan för fastigheten Venngarn 1:7, avsedd att vidareutvecklas inom en kommande detaljplan.

Arbetet med framtagning av kartor och arkivmaterial i form av syneprotokoll, mm, har utförts av fil dr Jan Granberg, vars sammanställning jag utgått ifrån, och som också tidigare redovisat dels en bebyggelseinventering med kortfattad historik, dels byggnadshistorik och åtgärdsprogram för slottet och övriga byggnader inom skyddsområdet för byggnadsminnet.

Det historiska materialet redovisas inte här, bara de sammanfattande bevarandesynpunkterna.

Byggnader

Redovisningen identifierar dels enskilda byggnader med stort kulturhistoriskt egenvärde (motsvarande Q i detaljplan), dels enskilda byggnader med kulturhistoriskt miljövärde och sammanhållna kulturhistoriska byggnadsmiljöer (motsvarande q). Den första gruppen omfattar självklart slottet och flygeln. I den senare gruppen inkluderas de flesta byggnaderna från anstaltstidens begynnelse på 1910-20-talet och även en del av 1950-talsmiljön. I detta sammanhang är det viktigt att diskutera en nedtoning av anstaltsbyggnadens dominans till förmån för själva slottet. Besökare som närmar sig Venngarn bör i framtiden se mer av slottet, t ex genom beskärning av parken, och mindre av anstaltsbyggnaden, t ex genom en nedtoning av fasadfärgen och plantering av träd i blickfånget. Särskilda studier bör ägnas Dammstugan och det gamla magasinet, med tanke att de kan tänkas vara av högre ålder än första anblicken antyder.

Vägar och alléer

De tre anslutande vägarna, som möts vid slottets borggårdsgrind, utgör basen i hela bebyggelsestrukturen. De långa raksträckorna mot nordost och sydost härrör från 1600-talet, medan den västra vägens läge förändrats senare. De tre vägarnas alléer är i stort sett är intakta sedan de anlades på 1790-talet och bör skyddas särskilt i plan, vilket även låser vägarna i dessa avsnitt. I mittaxeln har det dock skett gradvisa förskjutningar i vägens läge mellan ladugården och borggården. Här bör vägen tydliggöras och rätas ut, så att den mycket strikta arkitektoniska uppläggningen åter upplevs. Det är också viktigt att den historiska anslutningen av södra tillfarten rak in på borggården bevaras, åtminstone synbarligen.

Topografi och vegetation

I det föregående har konstaterats att bebyggelsen ända sedan 1600-talet hållit sig till de skogsklädda höjderna, de naturliga impedimenten i jordbrukslandskapet, vilket även i framtiden bör vara en målsättning. Enda avvikelsen i äldre tid har varit anläggningen av slottsträdgården. Dessutom har ett antal impedimentholmar bevarats till vår tid, som också bör skyddas i plan. Om odlingsmark, t ex i anslutning till orangeriet, kan användas för ekologisk odling och energiexperiment kan man enbart vara tacksam. Däremot måste varje ianspråktagande av åkermarken för ny bebyggelse övervägas noga ur landskapssynpunkt.

Intill gårdens centrum har det sedan 1600-talet inflikats en gip av åkermarken som på anstaltstiden omvandlats till en gräsplan. Det är viktigt att denna yta bevaras obebyggd, särskilt som den numera utgör infart till hela miljön. Området kring dammen utgör nästa delmiljö som man möter på väg mot slottets borggård. Här befinner man sig i ett stämningsfullt äldre förgårdsrum, där både själva dammen och de två kullarna på sydsidan måste värnas, och vegetation och markbehandling skall vara i samklang med den av stenmurar avgränsade borggården. Borggården måste, liksom slottsträdgården, behandlas särskilt och som intimt sammanhängande med själva slottet.