image342

 

Startsida    Ulriksdal    Herrgårdar    Andra projekt

 

logo futura

 

 

 

 

 

 

 

P4110522

 

 

DAMMEN VID IGELBÄCKEN

i Ulriksdals slottspark

 

En historisk utredning

April 2006

 

Inledning

Avsikten med denna utredning är att sammanfatta kunskapsläget om tillkomsten av den damm, som avslutar Igelbäckens lopp genom Ulriksdals slottspark, och dess roll i slottsparkens gestaltning på Karl XV:s tid och idag. Genom fördämningen regleras vattenspegeln kring den lilla holmen och under bron, som hålls uppe av de två nätdragande Morianerna.

 

Den naturliga passagen för fiskar och andra vattendjur uppåt i Igelbäcken har varit avskuren sedan dammens tillkomst på 1860-talet, och Igelbäckens flöde har minskat under 1900-talet pga exploateringen kring dess övre lopp. Naturvårdens intresse för att restaurera Igelbäcken har dock ökat på senare år, ett naturreservat har bildats och frågan om en faunapassage vid dammen har kommit upp. Det finns därför anledning att pröva naturvårdens och kulturmiljövårdens olika intressen mot varandra, när det gäller fördämningen.

 

Dammens förhistoria och tillkomst kan avläsas i den serie av kartor, som finns över Ulriksdal från 1600-talet och framåt. Äldre bilder, samtida beskrivningar och en del räkenskaper bidrar också till att förtydliga bilden.

 

 

Vattanstånd

 

Havsvattenståndet i Stockholm i relation till dagens medelvattennivå.

Landhöjningen är avläsbar som en rak medelkurva, och variationerna

är i extremfallen mer än en meter uppåt och nedåt. Källa: SMHI.

 

 

För att förstå förändringarna i Igelbäckens möte med Edsviken fordras även kunskap om landhöjningen, som varit i genomsnitt ca 40 cm per 100 år. I det följande beskrivs detta för tydlighetens skull som en sänkning av vattennivån i Edsviken. Man bör också ha i minnet att den naturliga variationen i vattenståndet hade en stor inverkan på hur långt upp i den flacka bäcken Edsvikens vattenspegel tidigare sträckte sig. I förändringsprocessen måste man dessutom räkna med en erosion av bäckfåran och en samtidig höjning av den omgivande markytan p g a avlagring av växtmaterial, samt att själva dammen långsamt växer igen och grundas upp av sedimentavlagringar.

 

 

1600talet

 

Projektplan för Jakobsdals slottspark för Magnus Gabriel De la Gardie,

ca 1660 (Riksarkivet). Edsvikens vattennivå var då ca 140 cm högre

än idag. I väster syns fiskdammarna i anslutning till bäcken.

 

 

Igelbäcken på 1600-talet

Ulriksdals slott byggdes på 1640-talet som ett sommarslott med lustträdgård vid Edsvikens strand av Jakob De la Gardie, och hette då Jakobsdal. Huvudinfarten till slottet följde Igelbäckens södra sida från Uppsalavägen, ända ned till stranden.

 

Alla 1600-talskartor över dåvarande Jakobsdal redovisar en kraftig breddning av Igelbäckens nedre del, och en mycket lång bro som överbryggar utloppet mot Edsviken. Det nuvarande dammområdet utgjorde således en vik av Edsviken. Vattenspegeln i Edsvikens vattennivå sträckte sig sannolikt långt upp i bäcken, där den strömmande bäckfåran tog vid, dock inte så högt upp som till fiskdammarna, där man odlade sötvattenfiskar.

 

Ulriksdal ägdes under lång tid privat av änkedrottning Hedvig Eleonora, som döpte om det till Ulriksdal. Det blev sedan kungligt slott vid hennes död 1715. Mycket talar för att Fredrik I på 1730-talet lät plantera in grönlingen som matfisk i fiskdammarna. Det är i detta avsnitt av bäcken som grönlingen fortfarande lever.

 

 

Kökeritz

 

Utsnitt av lantmäterikarta över Ulriksdal, uppmätt 1776-78 av L Kökeritz.

 

 

Den lilla ön i bäcken

Den första karta där ön innanför slottsbron finns redovisad är Kökeritz lantmäterikarta från 1770-talet. Det finns ingen anledning att tro att man vid denna tid skulle anlagt holmen på konstgjord väg, som i senare "engelska" parker, utan öbildningen i Igelbäckens breda utlopp tycks vara ett naturligt resultat av landhöjningen. Av de utsatta höjdangivelserna på kartan framgår att öns höjd bara var ¼-½ aln, 15-30 cm, medan åkanternas höjd var 1½-2 alnar, 90-120 cm. Vid högvatten låg ön således fortfarande helt under ytan.

 

Ön och vattenområdet tycks ha ungefär samma form som idag, men vattenståndet i Edsviken var ca 90 cm högre, dvs ca 10 cm högre än nuvarande dammen. Slottsbron beskrivs som en stenbro, men hur stor dess fria spännvidd och höjd var vet vi inte. Klart är dock att Edsvikens vattennivå ännu sträckte sig långt upp i bäckfåran även vid lågvatten, minst lika långt som dammytan idag.

 

 

Haga-morianerna-Weidel

 

Morianerna vid Haga slott, samtida  litografi av A Weidel.

 

 

Nyanläggningen 1863

Vid 1800-talets början var vattennivån i Edsviken ungefär samma som den nuvarande nivån i dammen, men sjunkningen måste ändå varit märkbar, dvs att vattenspegeln innanför bron gradvis minskade, särskilt vid de lågvattenstånd som inträffade t ex vid högtryck på sommaren.

 

Sedan Karl XV övertagit Ulriksdal på 1850-talet påbörjades en omdaning av hela slottsparken, som även kom att omfatta Igelbäcken och dess utlopp. När Brunnsviken dränerades 1863 flyttades statygruppen Morianerna från Haga till Ulriksdal, till en ny bro vid den lilla holmen i Igelbäcken. De är gjutna 1845 och stod tidigare och höll upp en likadan bro till en konstgjord holme i ett utgrävt kanalsystem nedanför Haga slott, som torrlades när vattennivån sänktes med 1,25 meter. Kanalerna var inte strömmande, utan utgjorde en vattenspegel för statyerna.

 

Samma år, 1863, uppmurades enligt räkenskaperna för Ulriksdal en ny stenbro med valv, av stenläggaren C M Östling, dvs den nuvarande bron. Vattenståndet var vid denna tid i medeltal ca 60 cm högre än idag, ca 20 cm under nuvarande dammens nivå. Brons flacka stenvalv låg vid tillkomsten knappt ovanför medelvattenytan, och ska ses som en utloppskanal.

 

För att säkerställa vattenspegeln under Morianbron och kring holmen, var det angeläget att även bygga en fördämning. Med ett medeldjup på ca 50 cm var området nästan torrlagt vid lågvatten. Några räkenskaper för dammen har ännu inte hittats, men detta kan förklaras av att den byggdes med virke från kungsgården, som inte redovisas i bokföringen. Träbron till Morianerna redovisas inte heller. Det sannolika är att fördämningen är ett medvetet samtida komplement till Morianbron och den nya stenbron, utförd för att ge Morianerna en likadan iscensättning som på Haga.

 

Å andra sidan skulle dammen ända in på 1910-talet översvämmas vid normalt högvattenstånd (det kan tänkas inträffa ännu idag i extremfall), vilket innebär att dammen allra senast bör ha tillkommit då.

 

 

Morianern-Hahr1899

 

Morianbron vid Igelbäcken, foto från 1890-talet ur Hahr: De svenska

kungliga lustslotten.

 

P4110528

 

Morianerna idag. Bron förstärktes med en övervälvning på 1980-talet,

och statyerna ommålades 1992.

 

holmström

 

H Holmströms lantmäterikarta från 1880 redovisar Morianbron, men

inte fördämningen. Tyvärr visas inte dammen heller på någon senare

karta. Här syns även Karl XV:s kanal¬system med lusthusholmar, som

ersatt de gamla fiskdammarna.

 

 

Samma år som broarna byggs, 1863, skriver Octavia Carlén i sin lilla guidebok över Ulriksdal: "Det mest öfverraskande i denna vackra park äro dock de sköna konstgjorda kanaler och holmar som af konung Carl XV och under Dess personliga ledning blifvit anlagda å de mest lämpliga platser i parken." Då avser hon i första hand omvandlingen av de forna fiskdammarna, som vid samma tid kompletterats med broar och lusthus, men ambitionen att skapa kanaler och holmar på flera platser framgår klart.

 

 

Damm-lusthus

 

Regnskydd på en av holmarna i parkens dammsystem,

foto 1905 (KB). Skyddet revs på 1950-talet, samtidigt

som kanalerna fylldes igen.

 

 

Naturreservat-karta

 

Karta över Igelbäckens naturreservat, som bildades 2004. Zon III utgörs

av passagen genom Ulriksdal, och förvaltas av Ståthållarämbetet.

 

 

Situationen idag

Fördämningen vid slottsbron bildar en damm som sträcker sig ända upp och förbi gångbron i parkens tväraxel. I denna damm ligger ön omgiven av sin vattenspegel, som en levande illustration till tanken om "kanaler och holmar i parken". Att göra om kanalen på öns södra sida till en rinnande bäckfåra skulle utgöra en stor förändring, ur kulturmiljösynpunkt en negativ sådan.

 

I naturreservatets föreskrifter stadgas att Ståthållarämbetet skall vara förvaltare av den del av reservatet som ligger inom Ulriksdals slottspark, och skall godkänna alla förslag till restaureringsåtgärder.

 

 

Damm-färg

 

Karta över dammen idag, sammanställd av K Berggren. Vattendjupet

kring ön är ca 70 cm, framme vid dammkanten ca 100 cm. Bilden nedan

visar den del av dammen som påverkas mest av en eventuell

faunapassage söder om holmen.

 

P4110529

 

 

© Peter v Knorring