Startsida Ulriksdal Herrgårdar Andra projekt

Länkar ULRIKSDALS SLOTT Hovstaterna

Svecia Antiqua ULRIKSDALS SLOTT En kort historik Artikel i Kulturvärden nr 2/1996 Ulriksdals slott vid Edsviken utgör det nordligaste delområdet i den nybildade Nationalstadsparken i Stockholm. Slottet med sin vackra park och många omgivande byggnader tillhör de kungliga slotten, som förvaltas av Statens Fastighetsverk. När riksänkedrottningen Hedvig Eleonora köpte slottet 1669 av Magnus Gabriel De la Gardie, hette det ännu Jakobsdal efter dennes far Jakob De la Gardie, som låtit uppföra lustslottet här utanför staden 1643-45. Härifrån avgick drottning Kristinas kröningsprocession till Storkyrkan 1650. Det ursprungliga ganska enkla stenslottet i två våningar med höga gavlar och två långa envåniga flyglar genomgick en yttre försköning under 1660-talet. Höga pilastrar, arkadbågar och fasaddekorer bidrog till ett mer tidsenligt utseende, som också avbildas i Erik Dahlbergs Sveciaverk. Och dessutom förvandlades den gamla lustträdgården, anlagd på 1640-talet av Hans Georg Kraus, till en muromgärdad slottspark, kvartersindelad och försedd bl a med ett orangeri och ett lusthustempel på kullen ovanför. I den norra flygeln lät Magnus Gabriel inrätta ett vackert slottskapell, som för att rymmas i envåningsskalan hade golvet försänkt en dryg meter under borggårdsnivån och det utsmyckade takvalvet uppbyggt i det höga sadeltakets vind. Kapellet revs av Gustav III, men många delar av inredningen finns bevarade, som tillsammans med en teckning i Dahlbergs Sveciaverk möjliggör en detaljerad rekonstruktion av kyrkorummets utseende. Hedvig Eleonora hade dock ännu större planer för slottet. Ett antal bevarade ritningar av Nicodemus Tessin d ä visar ett ståtligt slott påbyggt till tre våningar med lanternintak och inredd vindsvåning, med utbyggda sidoflyglar som förlängde sjöfasaden och flyglarna påbyggda till två våningar med lanterninvåning. Flera förslag till monumentala tillbyggda trapphus i mittaxeln ingår. Tessins slottsförslag började förverkligas under 1670- och 80-talet, genom att sjöflyglarna byggdes och den södra gårdsflygeln påbyggdes till sin nuvarande form. De rum som då inreddes var delvis mycket påkostade, några med stucktak av Carove. Hedvig Eleonora döpte 1684 om slottet efter den tänkte framtida ägaren, sonsonen prins Ulrik, som dock dog bara ett år gammal. Byggprocessen avstannade av penningbrist omkring 1690, och anläggningen kom att stå ofullbordad i 30 år, den gamla huvudbyggnaden med sina ålderdomliga höga gavlar och norra gårdsflygeln oförändrad. Utvändigt genomfördes dock den tänkta avfärgningen i gult med vita lisener och band. Norra flygeln byggdes om först 1721, men slottskapellet inkorporerades i den nya volymen. I utformningen följde man fortfarande den södra flygeln och Tessins förslag. När tiden var mogen för huvudbyggnadens påbyggnad 1728 hade dock den nytillträdde slottsarkitekten Carl Hårleman andra idéer, och förverkligade här ett av de allra första brutna mansardtaken i Sverige. Därmed hade den yttre gestalten, som den ser ut idag, i stort sett fullbordats. Sävenbom, 1760-talet Parken omgestaltades efter Hårlemans intentioner under 1740-talet, även om vissa äldre delar bevarades, t ex orangeriet och lusthusgrottan i parkens mittaxel. Hårleman bidrog senare också med nyinredningar i slottet åt Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika, som tillbringade mycket tid på Ulriksdal, under Gustaf III:s barndom. Här inrättade Lovisa Ulrika sin första teater 1753 i Hedvig Eleonoras gamla ridhus intill infartsallén, kallad Confidencen efter den privata matsalen med höj- och sänkbart bord, en föregångare till motsvarande matsal på Kina slott. Teatern, som upphörde på 1820-talet, har restaurerats och återuppstått under 1980-talet, och nu finns också en rekonstruktion av Confidencematsalen med bordsmaskineri och allt. Relativt litet finns kvar av 1700-talets inredningar, eftersom Ulriksdal mellan 1822-49 fungerade som invalidhotell efter fransk förebild, inrättat av Karl XIV Johan för krigsveteranerna från Finska kriget 1808-09. All värdefull fast och lös inredning togs då ur slottet, men exakt hur rummen användes är oklart. När de kvarvarande krigarna till slut blev för få, flyttades de till Danvikens hospital eller löstes ut med kontant pension, och verksamheten upphörde 1849. Det enda som numera minner om denna tid är Invalidkyrkogården i skogen söder om slottsparken. Det var således ett ganska innehållslöst slott som prins Karl, sedermera Karl XV, fick överta 1856. Med hjälp av arkitekten F W Scholander och genom omfattande inköp av antikviteter, främst tyska 15- och 1600-talsmöbler, kunde han inreda slottet efter egen smak. Höga paneler och dyrbara gyllenläderstapeter präglade de mest påkostade rummen: trapphuset med sin nya dubbeltrappa med gjutjärnsräcke, den ståtliga riddarsalen i två våningars höjd, smyckad med gipsornament och rustningar av papier maché, matsalen med dekormålat kassett-tak. De flesta bostadsrummen var dock trots sina antika möbler relativt enkla, med skurgolv och ekådrade tapeter. Flera av rummen i den norra flygeln har bevarats till idag, främst de s k Oxenstiernska rummen, där Karl XV underhöll sig med sina närmaste vänner. Här utgår nyinredningen från de magnifika intarsiadörrar som inköptes från Tidö slott. Även i detta skede omgestaltades parken, murarna mellan borggården och parken revs, och den strama indelningen bröts upp. Ett nytt slottskapell och ett nytt slottskök uppfördes efter Scholanders ritningar under 1860-talet. Många av byggnaderna inom slottsområdet, både tjänstebostäder, sommarvillor och t ex det nya värdshuset härrör från denna tid. När Karl XV dog 1872 övertogs hans samlingar av Nationalmuseum, och slottet tömdes igen. Oscar II:s drottning Sofia fick disponera Ulriksdal som änkesäte 1885, och inrättade sig i södra flygeln till sin död 1913. Flera förslag till stora framtida ombyggnader av slottet presenterades under 1890-talet. Kronprins Gustaf (VI) Adolf och kronprinsessan Margareta påbörjade en ombyggnad av slottet 1916, som dock avbröts när Margareta dog 1920. Efter prinsens andra gifte med Louise 1923 fullföljdes planerna med hjälp av arkitekten Sigge Cronstedt, och Ulriksdal kom att förbli en av det blivande kungaparets årliga bostäder livet ut. De viktigaste rummen byggdes om helt: trapphuset, matsalen och den gamla riddarsalen, där man inredde ett "vardagsrum" med möbler ritade av Carl Malmsten och skänkta som bröllopsgåva av Stockholms invånare efter en insamling. Centralvärme och alla moderna bekvämligheter installerades, och en ny köksavdelning byggdes inne i slottet. Liksom de flesta tidigare innehavare bodde kungaparet själva i den södra flygeln. Därför förblev Karl XV-rummen i norra flygeln orörda. När Gustaf VI Adolf dog 1973 skingrades allt bohag utom vardagsrummets Malmsteninredning och matsalsmöbeln. När slottet öppnades för allmänheten 1986, kunde dock de flesta visningsrummen möbleras med Karl XV:s samlingar från Nationalmuseum. De bevarade rummen kunde återställas med ursprunglig möblering. Dessutom används vissa av de tidigare bostadsrummen för att visa delar av Gustaf VI Adolfs samlingar av konst och konsthantverk, och delar av Gustaf V:s silversamling. Den södra flygeln disponeras sedan 1983 av Världsnaturfonden, där kung Carl XVI Gustaf är hedersordförande. Orangeriet har restaurerats för utställning av Nationalmuseums skulptursamlingar. Slottet, med sin park och ett femtiotal omgivande byggnader av olika dignitet, står till kungens disposition och tillhör de statliga byggnadsminnen som förvaltas av Statens Fastighetsverk. Kungliga Djurgårdsförvaltningen ansvarar för parkskötseln och Husgerådskammaren för visningsverksamheten. Peter von Knorring Slottsarkitekt