Startsida Ulriksdal Herrgårdar Andra projekt
|
Länkar Hovstaterna |
ORANGERIET VID ULRIKSDAL Fasadrestaurering
2002 Historik Orangeriet uppfördes i sin nuvarande utformning etappvis 1693-1708, efter ritningar av Nicodemus Tessin d y, som ersättning för ett orangeri i trä, som Magnus Gabriel De la Gardie låtit uppföra på 1660-talet. Byggnaden uppfördes i massivt kalkputsat tegel, med kolonner, listverk och balustrader av gotländsk sandsten. Under Karl XV:s tid på Ulriksdal genomfördes en stor ombyggnad av orangeriet 1867-69, då sydfasaden förhöjdes och orangerilängornas fönster förstorades, samtidigt som de yttre flyglarna revs och en ny rumsfil tillbyggdes på baksidan. Därmed fick byggnaden en annan kortare och bredare volym med nya gavlar. Samtidigt som renoveringen av slottet för Gustaf (VI) Adolf påbörjades på 1910-talet, renoverades orangeriet utvändigt, varvid bl a den tidigare oljemålade stenen renskrapades, och längornas tak höjdes och fick nya takfönster. Orangeriet inrättades till skulpturmuseum 1987-89, varvid västra längans fönster byttes ut och nya dörrar sattes in både på syd- och nordsidan. Taken lades om med plastbehandlad plåt, en del av stenen lagades eller byttes ut, och fasaderna putslagades och avfärgades med kalkfärg. 1989-90 tillbyggdes flyglarna (gavelrummen) igen, men nu med hela byggnadens djup.
Uppmätning 1792 Nuvarande plan med
byggnadsetapper Restaureringen 2002 Sockeln av Roslagssten justerades och omfogades med naturhydrauliskt kalkbruk. Fasadputsen visade sig vara av två olika slag, södra fasaden var kalkputsad, men hela norra fasaden var putsad med en ursprunglig stenhård hydraulisk kalkputs. Detta var typiskt för F W Scholander, som stod för renoveringen på 1860-talet. Putsytorna lagades med kalkbruk resp. hydrauliskt kalkbruk, och p g a omständigheterna blev alla fasadytorna avfärgade med kalklimfärg i st f gotlandskalk, för att få säkert fäste på den hårda putsen. Pigmenten är äkta guldockra resp. grön umbra. Arbetena utfördes av Rosersbergs Bygg. Alla stendetaljer sågs över av Prolithos Stenkonservering. Förutom de bevarade gamla kolonnerna, pilastrarna och balustraderna av sandsten, vittrade och med många olikfärgade lagningar, fanns på 1860-talet tillkomna balustrader av cementsten, och nya sandstensbalustrader från 1990. Delar av sandstenen konsoliderades och ilagades med ny sten eller lagningsbruk. Alla lagningar och reparationer färgades in för att få en jämnare kulör. Cementstenen lagades med cementbruk. Takytorna av plastbelagd plåt från 1989-90 rentvättades helt med högtryckstvätt och ommålades med zinkfosfatprimer och grå linoljefärg. Alla fönster och dörrar var renoverade år 2000 och ommålade med linoljefärg.
Interiörbild från
Orangerimuseet |
