Startsida Ulriksdal Herrgårdar Andra projekt
|
|
VÅR RESTAURERINGSFILOSOFI Ända sedan 1800-talets mitt har det funnits en diskussion kring byggnadsrestaureringens mål och medel. Tidigare generationer hade för vana att ständigt renovera sina byggnader i sin tids smak, eller riva dem och bygga nya. Medvetenheten om kulturarvet har visserligen anor sedan stormaktstiden, men det är först när nationalstaterna tar form i Europa som bevarandet av det egna landets byggnadsarv blir viktigt för en större krets. Restaureringsidealen har sedan dess utvecklats från ett stilideal utan större krav på autenticitet till ett mer objektivt bevarande av byggnadstradition och arkitekturhistoria. För att förstå hur vi ser på detta idag, kan det vara bra att börja med att definiera de ord och begrepp vi använder: Restaurera (av lat.
restauro) = återställa eller återföra till ett tidigare skick Andra begrepp att
jämföra med: Konservera = bevara, säkra i befintligt skick Reparera = laga eller iståndsätta, underhålla Renovera = förnya, byta ytskikt och inredning etc Rekonstruera = återskapa, återuppbygga till ursprunglig form Men om restaurering betyder återställande, vad innebär det i praktiken - att återställa till vad? De flesta byggnader av någon ålder har förändrats i många delar, de innehåller flera tidsskikt och det ursprungliga är nästan aldrig möjligt att återställa utan gissningar och kompromisser. Det kanske inte ens är önskvärt. Därför används begreppet restaurering snarare i en övergripande betydelse - ett återställande som kan innefatta alla typer av åtgärder inom ett projekt: konservering, reparation, förnyelse och rekonstruktion. Byggnadsvård är ett annat övergripande begrepp, som dock i första hand används för mer småskaligt, tekniskt och praktiskt restaureringsarbete. Begreppet monumentvård har på ett liknande sättet reserverats för restaurering av det mest betydelsebärande kulturarvet, som domkyrkorna och de kungliga slotten. På engelska används begreppet Architectural Conservation, "arkitekturkonservering", vilket är mer talande - det handlar inte bara om en teknisk byggnadsvård, utan också om att återställa arkitekturen. Begreppet används också om alla typer av projekt, från slott till koja, från detaljnivå till stadsmiljö. De grundläggande
principerna för restaurering av kulturhistoriskt värdefulla byggnader är idag internationellt erkända och tas upp bl a i ICOMOS Venedigdokument 1964: - I första hand ska originalmaterialet bevaras och konserveras - Alla tidsskikt skall respekteras som historiska dokument (stilenlighet är inget mål i sig) - Reparationer och underhåll skall utföras med traditionella (ursprungliga) material och metoder - Kompletteringar och rekonstruktioner skall utföras eller dokumenteras så att de går att urskilja - Förändringar och tillägg skall utföras med minsta möjliga ingrepp samt vara reversibla. - Alla åtgärder skall dokumenteras Två grundstenar i restaureringssammanhang är kunskap & varsamhet: - Kunskap (historisk, teknisk och metodologisk) leder till varsamhet i åtgärderna. - Varsamhet (i användning, vård och ändringar) bevarar och utvecklar kunskapen. Åtgärdsnivåer Om man arbetar efter principen ”minsta möjliga ingrepp” så kan man se processen som en åtgärdstrappa, där det gäller att börja från botten i varje del och aspekt av projektet. Det är viktigt att komma ihåg att alla dessa nivåer kan finnas inom ett och samma projekt. Nya tillägg Rekonstruktion Förnyelse Lagning Konservering Rengöring Ingen åtgärd I de första stegen krävs kunskap och varsamhet i genomförandet, men de två översta stegen innefattar även ett moment av skapande och gestaltning. Därför är byggnadsrestaurering oftast ett arkitektuppdrag. Arkitekturen innefattar alltid både teknik, funktion och form. Men viktiga restaureringsprojekt bör genomföras i samarbete mellan arkitekter, antikvarier, konservatorer och hantverkare. Rekonstruktioner görs i princip inte av antikvariska skäl, de är alltid vår tids tolkning och innebär alltid kompromisser p g a nybyggnadssituationen. Om de ändå görs får de inte skada kulturhistoriska värden, alla ingrepp måste ju vägas mot det som förloras. De förekommer ändå: - Som bygghytta för ökad kunskap om äldre byggteknik - För att fullborda viktiga saknade delar i en restaurering - För att återställa en helhetsmiljö eller stadsbild - Av politiska (nationella) eller känslomässiga skäl Tillägg innefattar alltid en problematik som handlar om anpassning eller avvikelse, i relation till det befintliga. Grundprincipen är ju att tillägg ska kunna avläsas, dvs man ska inte lura åskådaren att tro att tillbyggnaden eller den nya inredningen är autentisk. Idag vill man oftast att nya tillägg ska vara modernt gestaltade, men det finns också situationer där mindre tillägg utformas i byggnadens egen art för att synas så lite som möjligt. Det är ju även möjligt att ta upp grundläggande historiska material och gestaltningsprinciper i tilläggen, utan att direkt kopiera originalet. Begreppet "stil" är alltså inte gångbart i dagens restaureringsdiskussion. Gamla byggnader innehåller nästan alltid ändringar från olika epoker, som kan ha ett lika högt kulturhistoriskt värde som det ursprungliga, så en enhetlig stil är inget självklart mål. RESTAURERINGSEXEMPEL De mest intressanta projekten idag visar ett konsekvent förhållningssätt när det gäller att skilja nytt från gammalt. Här talar vi om restaurering i en vid mening - att ta vara på det befintliga utan att göra våld på det, således principen "minsta möjliga ingrepp". Borgholms slottsruin - Slottsarkitekt Erik Wikerstål för SFV. Moderna besöksfunktioner i arkeologisk miljö. Se även artikeln i Kulturvärden nedan. Värmekyrkan i Norrköping - Diabas Arkitekter för Louis De Geer konsert & konferens. Sveriges mest vågade konferenslokal, med närmast scenografiska tekniska tillägg i en kvarlämnad renskalad industrimiljö, en tidigare värmecentral. LÄS MER
Ur Byggnadskultur nr 1/2004 Tema: Restaurering - ideologiernas död. KKH Restaureringskonst läsårsprojekt 2004-05 © Peter v Knorring |