Startsida Ulriksdal Herrgårdar Andra projekt

Fasadritning av Evert Milles

BALINGSTA, Huddinge

Restaureringsprogram 1987

(Utdrag)

Historik

Balingstas huvudbyggnad torde vara uppförd av Nils Zellén, som övertog gården 1769, och många interiördetaljer finns kvar från denna tid. Flyglarna har snickeridetaljer som kan vara något äldre. Fasadernas panel och fönster, samt möjligen även den nuvarande takformen med uppbyggda gavlar, torde dock ha tillkommit under 1790-talet, under svärsonen Johan af Zelléns tid. Ytterligare detaljer från detta skede har också bidragit till den tydligt gustavianska atmosfären. Däremot finns inga uppenbara spår av 1800-talet i anläggningen.

Bankiren Olof Nykopp lät restaurera Balingsta 1919 med hjälp av arkitekten Evert Milles. Restaureringen, av Milles kallad ombyggnad, bevarade byggnadens 1700-talsdetaljer men tillförde stora förändringar i exteriören och interiören i 1700-talsanda. Ett stort ritningsmaterial från 1919 finns bevarat i Arkitekturmuseets arkiv. Beskrivningar saknas tyvärr.

Balingsta såldes redan 1922 till Frälsningsarmén, och sedan dess har ekonomiutrymmena byggts om så att bara rester återstår av Milles inredningar där. Exteriör, trapphall och paradrum är dock mycket välbevarade.

Något arkivmaterial från tidigare skeden finns varken hos Brandförsäkringsverket eller Nordiska museet. En närmare byggnadsarkeologisk analys torde dock kunna ge en viss klarhet i 1700-talets byggnadsskeden.

Foto 1987

Målsättning

Gården och dess byggnader spelar en viktig roll som centralpunkt i sin bevarade agrara omgivning. Betydelsen av att gårdens bebyggelse hanteras med största möjliga försiktighet bar uppmärksammats i Huddinge kommuns kulturmiljöinventering. Den utvändiga miljön måste således ses som helhet, när åtgärder diskuteras på de enskilda byggnaderna, och begränsas inte nödvändigtvis till de centrala tre husen.

Länsmuseibyrån har också uppmärksammat värdet av det tidiga 1900-talets herrgårdsmiljö, som så väl bevarats just i Balingsta. Evert Milles och andras dåtida intresse för 1700-talets byggnadskultur avspeglar sig samtidigt på ett självklart sätt i de av honom bevarade äldre detaljerna. Målsättningen med en restaurering av Balingsta idag måste alltså vara att till eftervärlden i så autentiskt skick som möjligt bevara 1919 års idealbild av 1700-talet, såsom den kan dokumenteras på platsen och med ritningarnas hjälp.

De praktiska programkrav som ställs idag berör i huvudsak utrymmen som är av mindre intresse ur denna synvinkel. Förutsättningar torde därför finnas att genomföra en upprustning och restaurering i enlighet med nämnda målsättning. I programmet skisseras del för del de skyddskrav och åtgärder som bör ingå. Allmänt gäller att de beskrivna byggnadsdelarna bör repareras och underhållas med ursprungliga material och arbetstekniker, samt att utseendet ej förvanskas.