Startsida Ulriksdal Herrgårdar Andra projekt

Foto 1890

ALSVIK, SVARTSÖ

Vårdprogram 2008

Historik

Svartsö bebyggdes troligen först under medeltiden. Skattegårdarna Alsvik, Skälvik och Träskö fanns redan på 1500-talet, och förlänades enligt uppgift till riksamiralen Clas Fleming 1625. De ägdes sedan från 1646 av riksrådet Gustaf Gabrielsson Oxenstierna, men drogs in till kronan vid reduktionen på 1680-talet, då de inte var ståndsmässigt bebyggda.

En tid efter ryssarnas härjningar 1719 övertogs Alsvik av bankokommissarien Johan Söderling, som uppförde stenhuset 1732. Teglet togs från Söderlings eget tegelbruk på Stora Hästnacken, söder om Svartsö, som under de hundra år det var verksamt även levererade tegel till bl a Fredriksborgs fästning och flera stenhus på Rindö och Ramsö. På ön finns det än idag spår efter lertäkten, ugnen och tegelladan.

Huset är en tidstypisk mindre herrgårdsbyggnad i putsat tegel med brutet tak och sexdelad plan, i enlighet med franska förebilder byggd utan fönster på gavlarna i bostadsvåningen. De hela vindsgavlarna och frontespisen gav också fem inredda rum på vinden. Köket är förlagt till souterrängvåningen. Två symmetriskt placerade flyglar i norr inramade en kvadratisk gårdsplan. I söder anlades trädgårdskvarter och flera alléer.

Att döma av byggnadens bevarade interiördetaljer genomgick den en invändig modernisering vid eller strax efter 1700-talets mitt. På 1790-talet köptes Alsvik av tre skärgårdsbönder, varav Jan Olsson med tiden blev ensam ägare. Olssons dotter gifte sig med bonden C O Södergren, vars ättlingar sedan dess ägt gården.

I samband med laga skiftet under 1800-talet ägodelades stenhuset i två halvor, och en mellanvägg sattes sedan upp mitt genom den centrala salen. Den ursprungliga västra flygeln ersattes under 1800-talets senare del av ett tvåvåningshus av trä med fyrdelad plan, men med ett bevarad äldre källarvalv. Den östra flygeln är också ombyggd vid samma tid, men troligen är den gamla grunden och timmerstommen bevarade.

Problemen med underhållet av Stenhuset syns redan på de bilder som finns från 1940-talet. Frontespisens rundade barockgavel revs någon gång under 1950-talet, och ersattes av ett utdraget sadeltak. På 1960-talet reparerades hela takstolskonstruktionen och taket belades med korrugerad plåt. Det var möjligen då det östra gavelröstet revs och ersattes med en trävägg. De två lägenheterna i huvudvåningen används idag som fritidsbostäder. Även på vinden finns två separat fritidsbostäder.

Byggnaden är ett viktigt exempel på borgarklassens nya herrgårdar i skärgården under 1700-talet, och som ett av få stora stenhus i regionen, jämförbart med t ex Marum på Ljusterö. Herrgårdens exteriör, planlösning och många interiördetaljer är relativt väl bevarade från 1700-talet, men vissa förändringar från 1800-talet är tydliga idag. Den yttre planeringen med flyglar, terrasser, trädgårdar och alléer är ännu avläsbar. Stenhuset har alltid utgjort ett landmärke från sjön, även om det nu skyms mer och mer av vegetationen. Alsvik är också intressant som gårdsbildning för ett större skärgårdsjordbruk, med bevarade, om än mer sentida, uthus och torpstugor.

Vårdprogrammet

avser att vara ett underlag för den framtida vården av Stenhuset vid Alsviks gård på Svartsö, med utgångspunkt från dess stora kulturhistoriska värde. Programmet baseras på en kortfattad byggnadshistorik samt en uppmätning och dokumentation av byggnaden på platsen. Arbetet har bekostats av länsstyrelsen.

© Peter v Knorring