Startsida Ulriksdal Herrgårdar Andra projekt

"Avbildning av en krypta och från dess väggar strömmande vatten, vanligen kallad Grottan i Jakobsdals trädgård". Kopparstick i Erik Dahlbergs Svecia Antiqua, Adam Perelle 1668 (KB).

GROTTAN

i Ulriksdals slottspark

I två sekel stod en märklig byggnad i fonden av Ulriksdals slottspark, ett högt lusthus i sten kallat Grottan. I nedre våningen fanns en konstgjord grotta smyckad med vackra stenar, snäckor och skulpturer. Andra våningen var ett upphöjt lusthus, en praktfullt inredd sal med generösa fönster runtom. Ovanför fanns ytterligare en våning med altaner åt fyra håll och därpå en tornhuv med lanternin. Förebilder i form av lusthus och grottor fanns i Italien och Tyskland, men kombinationen av dessa och den magnifika skalan gjorde byggnaden unik i Sverige. Det som skrivits om Grottan är knapphändigt och motsägelsefullt, till stor del beroende på att källmaterialet också är sådant. Men den förtjänar en närmare beskrivning och analys, vilket är avsikten med denna uppsats.

© Peter von Knorring

Jakob De la Gardie, hustrun Ebba Brahe och sonen Magnus Gabriel

1600-talets Jakobsdal

Fältherren greve Jakob De la Gardie bytte 1638 till sig Överjärva och Nederjärva byar i Solna socken, vilka då bestod av fyra respektive två gårdar. Av Överjärvas östra del vid Edsviken bildades ett nytt säteri, som kallades Jakobsdal. Här på en upphöjd udde vid stranden lät De la Gardie uppföra ett lustslott 1643-45. Det ganska enkla stenhuset i två våningar med höga gavlar och två långa envåningsflyglar var ett näraliggande lantligt komplement till hans samtida påkostade stadspalats Makalös vid Kungs¬trädgården. Tillsammans med sin hustru Ebba Brahe försökte han skapa en kontinentalt exklusiv miljö för jakter och fester. Särskilt uppskattades Jakobsdal av äldste sonen Magnus Gabriel som umgicks livligt i drottning Kristinas hov.

Den tyske trädgårdsmästaren Hans Georg Kraus från Augsburg kontrakterades 1647 för att anlägga en lustträdgård i den tidigare beteshagen väster om slottet, med lövgångar runtom, som inneslöt nio kvarter med blomsterplanteringar, en boské, en labyrint, och en lusthusgrotta. I trädgården skulle sonen Magnus Gabriel underhålla sina närmaste vänner, bland dem drottning Kristina, med fester och maskerader.

Jakobsdal från söder, ur Dahlbergs Svecia Antiqua (kopparstick av Adam Perelle 1670-74, KB). Perspektivet av parken är hoptryckt, Grottan låg i verkligheten betydligt längre ifrån slottet.

Grottan

Lusthuset med grottan byggdes följande år, 1648. Då installerades även en anläggning för vattenkonster. Stuckatören Daniel Anckerman, som varit verksam vid Makalös, fick utföra stuckdekoren (Nisser). En första beskrivning av den märkliga byggnaden återfinns i ett inventarium från 1652, efter Jakob De la Gardies död. Grottans inre hade enligt inventariet tre absider som kallades Saturnus, Neptunus och Dianas grottor. Absiderna och väggarna var fullsatta med snäckor från Portugal, koraller och pärlemor.

Enär man i Krottan ingår, står i muren på högre handen En Murian hwarest och een hoop aff dee Snecher som till Steen Wordne och ifrån Portugal kombne, insatte ähre. Der Jempte finness och 3 st Coral Sniker, rödhe, Sammaledes Ähr på wenstre sidan, gent Emot, een Murian, Och der Jempte insatte 2 st:r Corall Sniker, rödhe (citat från inventarium 1652, ur Nyreröd).

Två morianstatyer flankerade alltså ingången. Samtidigt beskrivs även en grotta på "lusthusbacken", Dianas kulle norr om parken, och två små grottor "bakom stora stenhuset", alla inredda med musslor, snäckor och kuriositeter. Diana eller Artemis, jaktens och kyskhetens gudinna, var den roll som Kristina iklädde sig i de "rollspel" som ägde rum på Jakobsdal. Hon var tveklöst anläggningens egentliga huvudperson.

Grottans övre våning, själva lusthuset, beskrivs i ett inventarium 1653, sannolikt inför drottning Kristinas köp av Jakobsdal (som återgick till Magnus Gabriel när Kristina abdikerade). Det var en praktfull sal, vars väggar var klädda med silverläder i "allehanda färger". Där stod ett inlagt ekbord med en vit atlasduk med silkesfransar. Det fanns tolv stolar, även de klädda med silverläder, och en skänk med drällduk. Över en armlänsstol med blommigt atlassiden och två lejon broderade i guld på ryggen, fanns en vit blommig atlashimmel med silkesfransar, uppburen av två förgyllda änglar. Denna stol var uppenbarligen avsedd för drottning Kristina. Möblerna och silverlädret kom troligen från Holland, liknande fanns också i flera rum i slottet på Jakobsdal. Väggarna smyckades av tio konterfej, målade på bräder.

Till sist nämns i inventariet, att det i Grottan hängde en stor förgylld ängel med en rosenkrans i handen. Sannolikt hängde den över Diana som en hyllning till Kristina.

Drottning Kristina 1650 (NM), iklädd en klänning av vitt atlassiden, och ett silverläder från tiden (Skokloster) av den sort som väggarna och de tio stolarna i Grottan sannolikt var klädda med. Nedan: En armlänsstol från samma tid (Läckö) klädd i blommigt siden. Grottans "tronstol" var klädd med blommigt vitt atlassiden. Därintill en stol från samma tid (Läckö) klädd med gyllenläder,

"Jacobsdahl den 12 April 1661", teckning av Erik Dahlberg (KB).

Teckningarna till Dahlbergs Sveciabilder

Inför arbetet med bildverket Svecia Antiqua et Hodierna besökte Erik Dahlberg Jakobsdal den 12 april 1661 och gjorde en första teckning av anläggningen, där Grottan finns med. På denna teckning och den bearbetade förlageteckningen visas ett tre våningar högt lusthus med ett runt trapphustorn på västra sidan. På de teckningar som utförs i ett senare skede, när parken omdanats av Magnus Gabriel De la Gardie och Jean De la Vallé, återfinns inte detta trapptorn, utan byggnaden tycks ha separata rundade altaner med räcken på alla sidor. Så redovisas den också i de slutliga gravyrerna.

Alla teckningarna visar en kvadratisk byggnadsvolym i tre våningar, runda absider i två plan med altanräcken ovanpå på alla sidor, ett högt karnisformat tak med en kraftig taklist och fyra takkupor, samt en kvadratisk lanternin med karnisformad huv och en spira med vindflöjel. Andra våningen har stora fönster runtom, om alla fasader är lika är de 20 stycken.

Detaljer ur förlageteckningarna till huvudvyn över Jakobsdal i Dahlbergs Svecia Antiqua (KB). På den första (t v) syns ett trapptorn på västra sidan, och en dörr mot söder i bottenplanet, där grottan fanns. På den andra och senare teckningen (t h) finns en altan på västsidan, och bottenvåningen skyms av boskén. Fasaden redovisas helt rusticerad, och här visas också dörrar till altanerna.

Förlageteckning till gravyren av Grottan i Svecia Antiqua (KB, beskuren). Avbildningen överensstämmer med den andra teckningen till huvudvyn (ovan), men höjdskalan är eventuellt något överdriven. Fasaden och lanterninen är rusticerade. Den 1664 tillkomna spaljéportalen och boskéerna skymmer bottenvåningen. Detta är den mest trovärdiga bilden av Grottan, och ger även en upplevelse av dess imponerande storlek.

Projektplan för Jakobsdal, ca 1660 (NM). Observera hur huvudgången, som via den runda dammen leder till Grottan, ligger snett i parken, men rakt i förlängningen av slottets mittaxel.

Kartorna från 1660-talet

På de bevarade Jakobsdalskartorna från 1660-talet framträder Grottans läge och form tydligt, en kvadratisk byggnad med fyra runda utbyggnader, placerad i fonden av slottsparken. Planfiguren återkommer på alla kartor från 16- och 1700-talet.

Intressant att notera är att Grottans läge utgjorde ett problem i omgestaltningen av lustträdgården. Riktningen i den tidigare friliggande trädgårdens form och kvartersindelning stämde inte med slottets mittaxel, som var riktad rakt mot Grottan. Det tillhör de olösta gåtorna på Ulriksdal att hela slottets plan är rombisk. De två huvudaxlarna, entrévägen från bron och mittaxeln mot parken, är inte vinkelräta.

En av de skisser av Magnus Gabriels egen hand som bevarats visar att han övervägde att bygga en pendang till Grottan, en "parnass" med en krönande obelisk, på norra sidan av en huvudgång som skulle passera mellan byggnaderna (Lindahl). På detta sätt kunde en någorlunda rätvinklighet i trädgårdsplanen ha upprätthållits. Men i Jean De la Vallés planer läggs huvudgången snett i trädgårdens rutsystem, i rak linje mellan slottet och Grottan. Denna osymmetri finns ännu bevarad i Ulriksdals slottspark. Carl Hårleman löste problemet på 1740-talet genom att införa en kilformig boské på parkens södra sida, och fick istället en perspektiveffekt som synbarligen förde grotten närmare slottet och förminskade den.

Jakobsdal övertogs 1669 av änkedrottning Hedvig Eleonora, och fick sitt nya namn Ulriksdal 1684, efter sonsonen prins Ulrik, som dog redan påföljande år. Några uppgifter om Grottan i detta skede har inte återfunnits.

Lantmäterikartan över Ulriksdal, Lars Kökeritz 1773-75 (LMV), visar parken efter Hårlemans omgestaltning, med den bevarade Grottan. Se även detaljbilden på nästa sida.

1700-talet

Lars Salvius lämnar en redogörelse om Ulriksdal och Grottan i sin "Beskrifning öfver Sverige" 1741 (citat ur Carlén):

Den är byggd af sten i fyrkant och med en rundel på hvar sida. Sjelfva huset är två våningar högt. Den nedra, hvaruti själva grottan finnes, är hvälfd och klädd både på väggarne och i taket med åtskillige sällsynta och rara musslor och snäckor, satte uti hvarjehanda figurer. Allt är så konstfullt inrättat, att då man lössläpper alla vattusprången rusar vattnet in från golf, väggar och tak både igenom snäckorna och genom en stor rund kula som sitter i taket. Man kan ock låta vattnet öfverspola ena hälften av grottan medan den andra förblir alldeles torr. Öfra våningen af grottan är ett lusthus med 19 stora fönster uti.

Uppenbarligen var byggnaden fortfarande i bruk när Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika övertog Ulriksdal och byggde teatern med Confidencematsalen i det gamla ridhuset uppe i slottsbacken i söder, med utsikt över slottet. Detta påkostade rum var också ett slags lusthuspaviljong, av senaste modell. För övrigt återfinns Grottan på Carl Hårlemans generalplan för Ulriksdal, som upprättades vid Adolf Fredriks övertagande, vilket visar att byggnaden var så uppskattad att den skulle bevaras. Uppgiften om antalet fönster tyder på att det i ett av de 20 möjliga fönsterlägena fanns en dörr i fasaden på övre våningen.

En beskrivning av Grottan finns även i den tyske tekniske vetenskapsmannen Johan Beckmanns reseskildring från Sverige 1765-66. Han var i Uppsala för att träffa Carl von Linné, och intresserade sig för tekniken bakom vattenspelen.

Den första noggranna och detaljerade lantmäterikartan över Ulriksdal, Lars Kökeritz karta från 1773-75 (ovan), visar slottsparken efter Hårlemans omgestaltning. Här syns tydligt att Grottan nu har en stor utvändig dubbeltrappa på västra sidan. På den kvadratiska volymens tak är det ritat ett smalare runt torn och därpå en fyrkantig lanternin. Det stämmer inte med Sveciabilderna, men kan vara fråga om en ombyggnad som genomförts samtidigt med den utvändiga trappan, mer om detta nedan. I kartans beskrivningstext står:

19. En Grotta, med derwid warande Trappa, til ett Rum ofwanpå den samma, innom hwilken, äfwen som utanför dess främsta ingång, äro åtskillige Wattenkonst Rör.

På ett förslag till omgestaltning av trädgården i den engelska parkens anda från omkring 1775, av Magnus Olausson attribuerat till William Chambers, återfinns inte Grottan. Dess arkitektoniska form passade säkert inte i Chambers koncept. Förslaget genomfördes inte, Grottan fick stå kvar.

Detalj av Cederholms teckning av Grottan 1811 (UUB).

1800-talet

Vi återfinner Grottan i två teckningar av A F Cederholm, som bodde på Ulriksdal i många år i början av 1800-talet, och efterlämnade ett stort antal teckningar därifrån. En exteriörbild från 1811 visar den höga byggnaden med sina rundade absider, men med ett runt torn i stället för den murade fyrkantens tredje altanvåning. Även lanterninen och spiran skiljer sig i formen från Sueciabilderna.

Nils G Wollin presenterar i sin beskrivning av Ulriksdal (SSH 1934) en ritning i KBS arkiv, som sägs föreställa Grottans runda torn. Denna ritning är dock inte rätt attribuerad, skalan på ritningen visar att den är större än Grottan. Det rör sig i själva verket om 1740-talets nya tornhuv till Kyrktornet, numera Teatertornet, på Gripsholms slott.

Däremot bör man ändå erinra sig iakttagelsen av ett smalare runt torn på Kökeritz karta ovan. Kan det vara fråga om en ombyggnad, en medveten omgestaltning, som skett på 1700-talet? Eller handlar det om en missuppfattning från både Kökeritz och Cederholms sida? Utan fler bilder lär vi inte få något svar.

Cederholms avbildning av Grottans interiör 1821 (UUB).

Cederholm gjorde även en interiörbild från Grottan 1821, den enda återfunna avbildningen av interiören, på sitt sätt mycket trovärdig. Försöker man förstå den arkitektoniska formen utifrån bilden hamnar man dock i bryderi. Han hade svårt att teckna i perspektiv och skala, vilket syns även i hans övriga interiörbilder. Men mycket går ändå att utläsa av teckningen, om man bortser från det förvrängda perspektivet och utgår ifrån att den runda plafonden i valvet utgör rummets mittpunkt.

Rummet efterliknar inte en naturlig grotta utan har en stram arkitektonisk form. Det flacka välvda taket är stensatt och omgivet av kassetterade flacka bågvalv till absiderna. Väggarna avslutas upptill med en kornisch runtom som möter valvet och bågarna.

På väggarna mellan absiderna finns välvda nischer med figurer och pilastermotiv på sidorna. Även i ingångens absid finns nischer med figurer på sidorna, sannolikt är det där morianerna återfinns. De två större nischerna i absiderna avtecknar sig med egna valvbågar och utspringande valv som möter takvalvet. I dessa finns större plastiska bilder, sannolikt föreställande Neptunus och Saturnus. Den tredje absiden, Dianas grotta, befinner sig alltså bakom iakttagarens rygg och har troligen ett ännu mer påkostat utförande, eftersom den utgjorde grottans huvudnummer och blickfång.

De bevarade snäckskalsgrottorna på Rosersbergs slott ger en viss antydan av hur Grottan på Ulriksdal en gång var utsmyckad inuti.

Väggarna och nischerna är helt dekorerade med snäckor och liknande. Ytterligare plastiska dekorelement hänger i valvbågarna och kornischen. På vardera sidan om ingången syns fönster mot parken, som går ända ned till golvet. Golvet är lagt med sten, sannolikt kalksten, i fallande längder och således troligen enfärgat. Mitt på golvet finns en brunn med vattenspel och mitt i taket en rund plafond med hängande kulor, som alltså även den ingick i vattenspelet.

Ulriksdal uppläts 1822-1849 till Invalidinrättning, dvs till sjukhem för krigsskadade veteraner från kriget mot Ryssland. Slottet och parken förlorade under denna tid sin kungliga glans, och onyttiga byggnader som Grottan förföll. Under koleraepidemin 1834 begravdes fyra drabbade invalider i Grottan, kaptenerna Edelfelt, Hjerta och Tegnér, samt fänriken Arrhenius, och även predikanten Forsslöf (Bergström). Denna användning antyder att byggnaden var avstängd.

Någon gång under 1840-talet revs Grottan, och gravarna flyttades till Invalidkyrkogården, där omkring 200 invalider vilar. När Octavia Carlén skriver sin guidebok till Ulriksdal 1863, efter att Karl XV flyttat in och omdanat slottet, konstaterar hon att den omtalade Grottan sedan länge är riven.

Litteratur

Beckman, Johan: Schwedische Reise in den Jahren 1765-66, UU 1911.

Bedoire, Fredric: Oxenstiernornas Rosersberg. Bokverket Rosersbergs slott, 2005.

Bergström, Otto: Kongl. Invalidinrättningen på Ulriksdal, 1891.

Carlén, Octavia: Ulriksdal, 1863.

Dahlberg, Erik: Teckningarna till Svecia Antiqua, red. S Wallin, 1966.

Karling, Sten: Trädgårdskonstens historia i Sverige, 1931.

Lindahl, Göran: Magnus Gabriel De la Gardie. Hans gods och hans folk. 1968.

Lindahl, Göran: Magnus Gabriel De la Gardie. Svensk Trädgårdskonst under 400 år, 2000.

Nisser, Wilhelm: Daniel Anckermans stuckaturer (-). Fornvännen 1939.

Nyreröd, Anna-Lisa: Lusthus - till bruks och till syns, NM 1979.

Salvius, Lars: Beskrifning öfver Sverige, 1741.

Sjöberg, Lars & Brandt, Josephine: Barockens bostad på Läckö slott, NM 1998.

Sjöberg, Lars & Cornelius, Erik: Barockens möbler på Läckö slott, NM 2000.

Wollin, Nils G: Ulriksdalsstudier, Samfundet St Eriks årsbok 1926.

Wollin, Nils G: Ulriksdal, Svenska slott och herresäten, 1934.

Trädgårdarna på Ulriksdal under 350 år. Historisk sammanställning, SFV 1994.

© Peter von Knorring