www.knorring.se

PIGMENTLEXIKON, A-Z

© Peter v Knorring

Detta är en sammanställning av pigment som använts i ut- och invändigt byggnadsmåleri från antiken till idag, hämtad från ett stort antal böcker i ämnet. Trots att den är mer omfattande än någon hittills publicerad lista, gör den inte anspråk på att vara fullständig. Jag tar gärna emot synpunkter och kompletteringar.

Ett och samma pigment har ofta många namn. Jag har försökt att välja det vanligaste svenska namnet som huvudord, men de flesta övriga namn finns också listade, med hänvisning till huvudordet. Äldre namnformer från antiken och från svenska arkivkällor, samt en del viktiga tyska, franska och engelska namnformer har medtagits under huvudordet, i kursiverad text.

Läs först den översiktliga introduktionen:

Traditionella pigment i byggnadsmåleriet

A

Akridin. Grupp av gula-röda synt org färger. *Kinakridonfärger.

Alizarin. Rött extrakt ur krapprot, synt. 1868, *Azo-färger, Krapplack. Jmfr Purpurin.

Aluminiumsilikat. Kaolinlera, vit bolus, Al₂Si₂(OH)₄. Naturligt fyllmedel i lerjordsfärger, t ex ockror. Jmfr Fältspat.

Alun. Kalium-aluminiumsulfat, KAl(SO₄)₂.12 H₂O, används som beståndsmedel i lacker.

Alunslam. Järnoxidhaltigt olivgrönaktigt lerjordsslam fr alunskifferbrytning ex.vis i Garphyttan. Förr använt i slamfärg. Bränns även till *rödfärg. Kyllerfärg.

Anilinfärger. Tjärfärgämnen, framst av aminobensen.

Atakamit. Grön, basisk kopparklorid, Cu₂(OH)₃Cl. Förekommer i antikt och medeltida måleri i st f malakit. Ursprung okänt.

Antimonatgult. *Neapelgult.

Antimonvitt. Antimontrioxid, Sb₂O₃.

Antrakinon. Röd org färggrupp, utvinns ur Antracen, stenkolstjära, synt. 1840.

Arsenikfärger. Koppararsenik, *Scheelesgrönt, Schweinfurtergrönt.

Arseniksulfid. *Auripigment och Realgar.

Auripigment. Gul arseniksulfid, As₂S₃. Naturlig malm, "dårarnas guld". Jmfr Realgar. Antiken: Auripigmentum. Sv: Ryssegell, Rauschgelb. Operment, Kungsgult.

Azo-färger. Synt org färger, gula och röda-violetta: Alizarin, Mauvein, Purpurin. Besläktade med *Krapplack och *Indigo.

Azurblått. *Ultramarin eller *Azurit.

Azurit. Blå basiskt kopparkarbonat, 2CuCO₃.Cu(OH)₂, bergblått (naturl mineral), fr Alperna, Cypern, Armenien. Synt. genom fällning av kopparsulfat. Jmfr Malakit. Antiken: Caeruleum cyprium. Mineralblått, kopparlasur..

B

Bariumkromat. *Barytgult.

Bariumsulfat. Vitt fyllmedel, BaSO₄. Vanligt substrat för t ex azo-färger. Barytvitt, permanentvitt, naturl: tungspat, synt: blanc fixe. Ingår i *Litopon.

Bariumsulfatmanganat. *Manganblått.

Barytgult. Bariumkromat (citrongult) BaCrO₄, syntet. 1809.

Barytvitt. *Bariumsulfat.

Bensvart. Benkol. Inneh ca 10% kol samt kalciumfosfat, Ca₃(PO4)₂. Antiken: Elephantinum. Elfenbenssvart.

Bergblått. *Azurit.

Berggrönt. *Malakit.

Berlinerblått. Ferri-ferrocyanid, Fe₄(FeCy₆)₃, uppf i Berlin 1704, tillv. även i Paris. Varianter: kalium- och ammonium-ferricyanid. Jmfr Dalablått. Pariserblått, miloriblått, järnblått.

Berlinerbrunt. Bränt berlinerblått, ovanligt.

Bister. Manganbrunt, sot fr bokved, inneh kol samt manganoxider och ‑hydroxider.

Blanc fixe. *Bariumsulfat.

Blodsten. *Hematit.

Blyantimonat. *Neapelgult.

Blyerts. *Grafit.

Blyglete. Blyoxid, PbO. Smälts ihop med koksalt till gul färg. Även torkmedel. Antiken: Spuma Argenti. Silverglitt, massicot, mengel. Montpelliergult, Veronagult, Turnergult, mineralgult. Jmfr Litharge.

Blygult. Äldre blekt senapsgula färger, vanligen *blystannat (bly-tenn-oxid).

Blykarbonat. *Blyvitt.

Blykromat. *Kromgult och Kromrött.

Blymönja. Orangeröd (dubbel-)blyoxid, Pb₃O₄. Numera anv i rostskyddsgrundfärg. Antiken: Cerussa Usta. Saturnrött. Medelt: Minium.

Blyoxid. *Blyglete och Blymönja.

Blystannat. Bly-tenn-oxid, blytenngult, Pb₂SnO₄, jmfr Blygult.

Blysulfat. *Sulfatblyvitt.

Blytenngult. *Blystannat, jmfr *Blygult.

Blyvitt. Basiskt blykarbonat, 2PbCO₃.Pb(OH)₂. Antiken: Cerussa. Kremservitt.

Bolus. Röd eller vit lera. *Rödkrita resp Aluminiumsilikat.

Braunschweigergrönt. Syntetisk *malakit.

Bremergrönt. Saltsyrad kopparoxid.

Bremerblått. Kopparhydroxid.

Bresilia. Ved av rödträ, Brasilia. *Rödholtz.

Brunockra. Mörkockra, *Ockra.

Brunrot. Brunrött, *Ockra.

Brunsten. Naturligt mineral, huvudsakl. *mangandioxid, MnO₂. Jmfr Umbra.

Brun umbra. *Umbra.

Bränd terra. *Terra.

Bränd umbra. *Umbra.

C

Caput mortuum. "Dött huvud", naturligt mörkt brunrött järnoxidpigment, huvudsakl Fe₂O₃ och FeO. Se även Ockra.

Celadonit. *Grönjord.

Cinabrese. Rosa hudfärg i fiorentinskt måleri, blandn av rödkrita och vit krita.

Cinnober. Kvicksilversulfid, HgS, rött naturl mineral, främst fr Spanien. Framst sedan antiken, synt. sedan 1700-talets slut. Många imitationer förekommer, numera t.ex azo-färg utfälld på bariumsulfat Synt: Vermillion.

Citrongult. *Barytgult.

Cochenille. *Karminlack.

Coelinblått. Koboltstannat, 2CoO.SnO₂, uppf 1805.

Colcothar. Brunrött, *Ockra.

Crocus martis. *Marsfärger, synt järnoxider. *Oxidrött, oxidgult.

Cyprisk umbra. Obränd umbra (brun), inte alltid fr Cypern. *Umbra.

Cyprisk grönjord. *Grönjord.

D

Dalablått. Förskuret blått, vanl berlinerblått och bariumsulfat.

Dolomit. Naturl vitt pigment eller fyllmedel, marmorkross.

Drakblod. Röd växtfärg, fr drakblodsträdet, Dracena Cinnabaris. Antiken: Cinnabaris. Dracorubin. Jmfr Cinnober.

E

Egyptiskt blått. *Pompejanskt blått.

Elfenbenssvart. *Bensvart.

Engelskt rött. Rött järnoxidpigment, bränd ockra eller järnvitriol, huvudsakl Fe₂O₃. Antiken: Rubrica och Sinopis. Venetianskt rött, pompejanskt rött, indiskt rött.

F

Falu rödfärg. Bränt pigment av slam fr vittrade slagghögar av svavelkis vid Falu koppargruva, inneh huvudsakl röd järnoxid Fe₂O₃ och färglös kiselsyra, samt mindre mängder föroreningar av bl a järnvitriol. Saluförs även i andra kulörer, i första hand ljusare och mörkare brända röda-bruna kulörer.

Ferrocyanid. *Berlinerblått.

Florentinerlack. *Karminlack.

Fransk ockra. Moderna kvalitetsbetecknade gula-röda ockror för oljemåleriet. T.ex JTCLES: jaune, très claire, lavée, extra supérieure.

Ftalocyanin. Starka gröna och blå, synt. organiska färger, fr 1920-talet. Ex: Monastralblått (fr 1935), koppar-ftalocyanin. Vanl pigment i moderna färger.

Fyllmedel. Ex. krita, kaolin, bariumsulfat, litopon, fältspat, dolomit eller gips.

Fältspat. Kristallisk aluminiumsilikat, naturl bergart. Anv som fyllmedel. Jmfr Kaolin.

Färnbock. *Rödholtz.

Förskurna pigment. Utdrygade med billigare fyllmedel, vanl bariumsulfat, gips, etc.

G

Gassvart. Sot fr gaslågor, ersättn f kimrök.

Gell, giell. Äldre sv ord för gult, t ex Åckergiell: ockragult.

Gips. Kalcium-sulfathydrat, CaSO₄.2H₂O. Fyllmedel.

Grafit. Blyerts, en blandning av kol och järnmineral.

Grå umbra. Neutralt grå pigmentblandning, 1900-tal.

Grön cinnober. *Kromgrönt.

Grönjord. Grönaktig jordfärg, grön krita, best av järnoxidulsilikat och lerjordssilikater. Vanl fr Verona, Cypern eller Böhmen. Brännes till rödbrunt. Antiken: Creta viridis Appianum. Terra verde, Celadonit. Jmfr Veronesegrönt.

Grön umbra. Kan tolkas som en grönaktig variant av obränd (rå) umbra, som enl en del källor förekommer naturligt t ex på Cypern. Jmfr Cyprisk umbra. Under 1900-talet vanligen en blandning av gult och svart pigment, numera järnoxider.

Gulbär. *Skyttgult.

Guldockra. Avser vanl gul *fransk ockra. *Ockra.

Gummigutta. Gul växtfärg, gummiharts fr Garcinia-arter.

Gurkmeja. *Skyttgult.

H

Hansagult. *Permanentgult.

Hematit. Blodsten, malm av röd järnoxid.

Huntit. Naturligt vitt pigment, magnesium-kalciumkarbonat, förekommer under antiken. Liknar dolomit eller magnesit.

I

Indigo. Blå växtfärg fr blad av ostindiska Indijofera-arter. Synt på 1870-talet. Antiken: Indicum purpurissum.

Indiskt gult. Magnesiumeuxantinat. Urspr urin fr kor matade med mangoblad. Synt på 1920-talet.

Indiskt rött. *Engelskt rött.

J

Jarosit. Naturl. blekgult mineral, kalium-järnsulfat, förekommer under antiken.

Jordfärger. Naturliga oorganiska färgämnen, hämtade ur särskilt färgstarka jordarter: *ockra, *terra, *umbra, *grönjord. Innehåller naturliga fyllmedel av kaolinlera och/eller kalk eller krita, samt huvudsakligen järn- och manganhaltiga färgämnen. Se Introduktionssidan.

Järnblått. *Berlinerblått.

Järnhydroxid. *Oxidgult, Ockra.

Järnmönja. Röd järnoxid.

Järnoxid, -rött. *Oxidrött, Engelskt rött.

Järnoxidhydrat. Järnhydroxid, *Oxidgult, Ockra.

Järnoxidul. *Oxidsvart.

Järnoxidulsilikat. *Grönjord.

Järnsilikat. *Grönjord.

Järnsulfat. *Järnvitriol.

Järnvitriol. Järnsulfat-hydrat, FeSO₄.7H₂O. Ger i kalkvatten eller kalkmjölk en gul-röd järnoxidhaltig färgskala på puts (anv sedan 1743), men förgipsar samtidigt kalkputsens yta. Tonar trävirke grått.

K

Kadmiumgult. Kadmiumsulfid, CdS. Uppf 1817.

Kadmiumgrönt. Blandning av kromoxidgrönt och kadmiumgult.

Kadmiumorange. Blandning av k.gult och k.rött.

Kadmiumrött. Kadmiumsulfid- och kadmiumselenidförening (1900-talet).

Kalciumfosfat. *Benkol.

Kalciumkarbonat. Krita eller kalksten. Fyllmedel.

Kalciumsulfat. Gips, lättspat. Fyllmedel.

Kalkgult. Synt org färg med bariumsulfat.

Kanalsvart. Gas-sot, liknar kimrök.

Kaolin. Aluminiumsilikat, vit lera, Al₂O₃.2SiO₂. Fyllmedel, naturlig beståndsdel i jordfärger.

Karminlack. Karmin, blåröd org färg fr Kermes-lusen, Cochenille. Florentinerlack, Wienerlack, Scharlakansrött.

Kasselbrunt. Humushaltig (upp till 90%) manganjordfärg, brunkol. Van Dyck-brunt, Kölnerbrunt.

Kejsargrönt. *Schweinfurtergrönt.

Kermes. *Karminlack.

Kimrök. Sot, traditionellt svart pigment. Antiken: Atramentum.

Kinakridonfärger. Synt org röd pigm.-grupp: Kinolin, Akridin, Kinakridon.

Kinesiskt vitt. *Zinkvitt.

Koboltaluminat. *Koboltblått.

Koboltblått. Koboltaluminat, CoO.Al₂O₃. Upptäckt 1795, industr framställt sedan 1804. Thenardblått.

Koboltfosfat. *Koboltviolett.

Koboltglas. *Smalt.

Koboltgrönt. Koboltzinkat, ZnO.CoO, Rinmansgrönt, sv uppf 1780.

Koboltgult. Kalium-kobolt-nitrit, CoK₃.(NO₂)₆.H₂O, fr 1848.

Koboltstannat. *Coelinblått.

Koboltviolett. Koboltfosfat, CO₃(PO₄)₂.

Koboltzinkat. *Koboltgrönt.

Koelinblått. *Coelinblått.

Kolkotar. Colcothar, brunrot, *Ockra.

Kopparacetat. *Spanskt grönt.

Koppararsenik. *Scheelesgrönt el Schweinfurtergrönt.

Koppargrönt. *Spanskt grönt.

Kopparhydroxid. *Bremerblått.

Kopparkarbonat. *Azurit, Malakit.

Kopparlasur. *Azurit.

Kopparvitriol. Blå kristaller, anv i framst av synt Bergblått.

Krapplack. Rött extrakt ur Krapprot (Rubia Tinctorium). Synt *Alizarin.

Kremservitt. *Blyvitt.

Krita. CaCO3, fyllmedel i limfärg, grunderingsfärg, vit slamfärg. Även vitt pigment, sedan antiken.

Kromfärger. Grundämnet krom ("färg") upptäcktes 1797, känt för sina färgegenskaper.

Kromgrönt. Blandning av kromgult och berlinerblått, ev m vitt fyllmedel, i olika nyanser. Fr 1800-talet. Jmfr Kromoxidgrönt. Grön cinnober.

Kromgult. Neutralt blykromat, PbCrO₄. Uppf 1809.

Kromhydroxid. *Smaragdgrönt.

Kromockra. Blandning av gul ockra och kromgult.

Kromoxidgrönt. Kromoxid, Cr₂O₃.

Kromoxidhydrat. *Smaragdgrönt.

Kromrött. Basiskt blykromat, PbCrO₄.Pb(OH)₂. 1800-t.

Kromviolett. Kromklorid, CrCl₃.

Kungsgult. Königsgult, *Auripigment.

Kyller. *Alunslam.

Kvicksilversulfid. *Cinnober.

Kärnsvart. Växtkol, inneh hartser och metaller.

Kölnerbrunt. *Kasselbrunt.

Königsgult. Kungsgult. *Auripigment.

L

Lackmus. Blått org pigment, fr vissa lavarter, anv sedan medeltiden i kalkfärg. Blir rött av syror.

Lampsvart. Lampsot, inneh kol, hartser och feta föroreningar.

Lapis Lazuli. *Ultramarin.

Lazur(blått). Ultramarin eller bergblått.

Lera. Kaolin, lerjordssilikater. *Fyllmedel, Ockra.

Litharge. Blyglete med inblandning av blymönja.

Litopon. Fyllmedel, blandn av zinksulfid (Sachtolith) och bariumsulfat, säljs i olika % blandning. Täckvitt.

Lättspat. Gips, fyllmedel.

M

Magnesit. Magnesiumkarbonat, MgCO3, naturligt vitt pigment.

Magnesiumeuxantinat. *Indiskt gult.

Mahognybrunt. Bränd terra di Siena. *Terra.

Malakit. Grön basisk kopparkarbonat, CuCO₃.Cu(OH)₂, berggrönt (naturl mineral), fr t ex Makedonien, Armenien. Synt av saltsyrad kopparoxid, *Braunschweigergrönt. Jmfr bergblått. Antiken: Chrysocola Armenium. Mineralgrönt.

Manganblått. Bariumsulfat-manganat.

Manganbrunt. *Bister.

Mangandioxid. MnO₂, förekommer i *Brunsten, *Mangansvart. och *Umbra, samt som torkmedel i oljefärger.

Manganfosfat.*Manganviolett.

Mangansvart. Mangandioxid, MnO₂,(tid 1900-tal) jmfr Brunsten.

Manganviolett. Inneh manganfosfat (1868).

Marsfärger. Synt gula-röda järnoxider, Crocus Martis. *Oxidgult, oxidrött.

Massicot. *Blyglete.

Mauvein. Violett azofärg, synt (1856). Mauve.

Mengel. *Blyglete.

Metylenblått. Starkt blå synt org färg, fr 1874.

Miloriblått. *Berlinerblått.

Mineralblått. *Azurit.

Mineralgrönt. *Malakit.

Mineralpigment. Naturl oorganiska pigment, jord- och bergarter. Se Introduktionssidan.

Monastralblått. *Ftalocyanin.

Montpelliergult. *Blyglete.

Mussivguld. Tennsulfid.

Mönja. *Blymönja, järnmönja.

N

Neapelgult. Blyantimonat (blyantimon-oxid). Fr 1700-talet. Jmfr Blygult. Antimongult.

Nickelgult. Nickel-titangult. Modernt.

Normalfärger. Standardiserat sortiment av oljefärger med kontrollerat pigmentinnehåll (Beckers).

O

Ockra. Ocker. Gula-röda jordfärger: ljusockra, gulockra, guldockra, mörkockra, brunockra, rödockra, etc. Innehåller gult järnoxidhydrat (Fe(OH)₃) och/ eller röd järnoxid (Fe₂O₃) samt lerjordssilikater. Antiken: Sil, Ochra. Åckergiell. Gul ockra brännes till rött, *Engelskt rött. Brunrot, Colcothar. Se även Fransk ockra, Guldockra, Kromockra. Jmfr Oxidgult.

Organiska pigment. Naturliga pigment fr växtriket, eller syntetiska (kemiskt framst el brända) ämnen. Se introduktionssidan.

Oorganiska pigment. Naturliga jord- eller bergarter (*Mineralpigment), el syntetiska (kemiska) föreningar.

Operment, orpiment. *Auripigment.

Oxidbrunt. Blandning av oxidrött och oxidsvart, ev m tillsats av t ex mangandioxid.

Oxidgult. Synt gult järnoxidhydrat, eller motsv hydroxider, Fe(OH)₃, Fe(OH)₂ . Gul Marsfärg.

Oxidrött. Synt röd järnoxid, Fe₂O₃. Röd Marsfärg.

Oxidsvart. Synt svart järnoxiduloxid, FeO.Fe₂O₃ eller järnoxidul, FeO.

P

Pariserblått. *Berlinerblått.

Permanentgult. Org synt (1900). Hansagult.

Permanentgrönt. Blandn av kromoxidhydrat, zinkgult och vitt. Victoriagrönt.

Permanentvitt. *Bariumsulfat.

Phtalocyanine. *Ftalocyanin.

Piplera. Kaolin. *Fyllmedel.

Pompejanskt blått. Kalcium-kopparsilikat CaO.CuO.SiO₂, anv fr antiken. Egyptiskt blått.

Pompejanskt rött. *Engelskt rött.

Pozzuoli. *Terra di P.

Preussiskt blått. *Berlinerblått.

Purpur. Blåröd org färg (bläck) fr vissa musslor.

Purpurin. Utv ur krapprot. Jmfr Alizarin.

R

Rauschgelb. *Auripigment.

Realgar. Röd arseniksulfid, As₂S₂. Jmfr Auripigment. Sandaraca.

Rinnmansgrönt. *Koboltgrönt.

Roslagsmahogny. Rödbrun laserande blandning av trätjära och rödfärg.

Rotholz, rödholz. Brasilia, färnbock. Pulvriserad, oxiderad ved av (vanl brasilianskt) rödträd, Bresilia, Caesalpina el Ferambuco.

Rutil. *Titanvitt.

Ryssgult. *Auripigment.

Rå umbra. Obränd *umbra, jmfr Grön umbra.

Rödfärg. Bränt jordfärgspigment av järnoxid, tillv av vittrad slagg från t ex svavelkis-, järnvitriol- eller alunskifferbrott. Anv främst i slamfärg. Vanligast från 1800-talets mitt är *Falu rödfärg. Rödmylla. Jmfr Alunslam.

Rödockra. Ockra med hög halt av naturlig röd järnoxid. Ant: Sinopis. *Ockra.

Rödkrita. Röd bolus, naturl. Röd jordfärg. Rösell. Ant: Rubrica, Armenicum.

Rödmylla. *Rödfärg.

S

Sachtolith. Vit zinksulfid, ZnS. Fyllmedel.

Saffran. Gula pistiller av Crocus Sativus, anv som pigment sedan medeltiden.

Sandarak. *Realgar.

Saturnrött. *Blymönja.

Scharlakansrött. *Karmin. (Eng: scarlet.)

Scheelesgrönt. Koppar-hydroarsenit, CuHAsO₃. Sv uppf 1778, jmfr Schweinfurtergrönt.

Schweinfurtergrönt. Koppararsenik, Cu(CH₃CoO)2.CuAs₂O₆, uppf 1814, jmfr Scheelesgrönt. (Paolo) Veronesegrönt, kejsargrönt, mm.

Sepia. Brunt färgämne (bläck) fr bläckfisk.

Sienna. *Terra.

Signalrött. Synt org azofärg, med bariumsulfat.

Silverglitt. *Blyglete.

Sinopis. *Rödockra.

Skiffersvart. Lerskifferpulver med hög kolhalt (över 30 %).

Skyttgult. Gul växtfärg, avkok av gulbär, gurkmeja, reseda, ginst och liknande. Schüttgelb, skitgiell.

Smalt. Pulvriserat blått koboltglas, kaliumkoboltsilikat, K₂O.CoO.SiO₂, anv sedan 1500-talet.

Smaragdgrönt. Kromoxidhydrat (hydroxid), Cr₂O₃.2H₂O, fr 1838. Jmfr Kromoxid. Eng. Viridian green.

Spanskt grönt. Eg. ”spångrönt” av ty. Spangrün. Koppargrönt, kopparacetat. Tillv sedan antiken av kopparplåt el -spån lagd i ättika eller druvsaft, säljs vanligen i resinatform (hartsbundet). Verdigris, spångrönt. Spensgrönt, ärggrönt. Ant: Aerugo.

Spanskt rött. Röd järnoxidfärg.

Strontiumgult. Strontiumkromat, SrCrO₄, uppf 1809. Jmfr Barytgult.

Substrat. Fyllnadsmedel för utfällning av (infärgning med) organiska färger, växtfärger. Vanl bariumsulfat.

Sulfatblyvitt. Basisk blysulfat, 2 PbSO₄.PbO.

Syntetiska pigment. Färgämnen som ej tagits i naturen, vanl framställda genom kemisk utfällning el bränning.

T

Terra. "Jord". *Terra di Sienna, etc.

Terra di Sienna. Gul-ljusbrun jordfärg (obränd) med hög kalkhalt, som bränns till mörkt rödbrunt ("mahognyfärg"). Äkta pigment fr Sienna är starkt gult, och starkt rött i bränt skick, medan andra varianter är brunare och ljusare.

Terra di Pozzuoli. Rosa-röd jordfärg, m ca 30% Fe₂O₃.

Terra Verde. *Grönjord.

Thenardblått. *Koboltblått.

Titandioxid. *Titanvitt.

Titanvitt. Titandioxid, TiO2, ev med tillsats av bariumsulfat eller zinkvitt. Fr tid 1900-tal. Rutil.

Tjärfärgämnen. Synt org färgämnen urspr framst ur stenkolstjära, som derivat av bensen, naftalen, antracen. De flesta org pigment tillhör denna grupp.

Toluedin. Synt org röd azo-färg.

Tungspat. *Bariumsulfat.

Turnergult. *Blyglete.

Täckvitt. *Litopon.

U

Ultramarinblått. Tillv av Lapis Lazuli, en halvädelsten. Består av aluminium-natrium-silikat o natrium-sulfat, 2(Al₂Na₂Si₃O₁₀).Na₂S₄. Synt 1828. Varianter: sulfat-u. samt soda-u. A och B. Lazurblått.

Ultramaringrönt. Obränd variant av synt. ultramarin.

Umbra. "Skugga", bruna jordfärger, vanl fr Cypern eller Köln, inneh järnoxider och mangandioxid (MnO₂). Obränd (rå) umbra kan variera fr gulaktigt till rödaktigt gråbrun. Bränd umbra blir mörkare och rödare. Jmfr Grön Umbra.

V

Van Dyckbrunt. *Kasselbrunt.

Venetianskt rött. *Engelskt rött.

Verdaccio. Blandning av jordfärger samt svart och vitt.

Verdigris. "Grekiskt grönt", *Spanskt grönt.

Veronagult. *Blyglete.

Vermillion. *Cinnober.

Verona grönjord. *Grönjord.

Veronesegrönt. *Schweinfurtergrönt.

Viktoriagrönt. *Permanentgrönt.

Z

Zinkvitt. Zinkoxid, ZnO. Fr 1782. Sedan 1800-talets mitt anv i oljefärg i st f blyvitt. Kinesiskt vitt.

Zinkgult. Zinkkromat, ZnCrO₄ (även blandat med kaliumkromat och zinkhydroxid).

Zinkgrönt. Blandning av zinkgult och berlinerblått (och ev vitt). Varierar fr ljust gulgrönt till mörkt blågrönt.

Zinkkromat. *Zinkgult.

Zinkoxid. *Zinkvitt.

Zinksulfid. *Sachtolit, Litopon.

LITTERATURLISTA

Augusti, S: I Colori Pompeiani. Rom 1967.

Byggnadsmåleri med traditionella färgtyper. Riksantikvarieämbetet, Sthlm 1989.

Cennini, Cennino: Boken om Målarkonsten, 1437. Sv övers 1947, faksimil, Göteborg 1986.

Christensen, Mads Chr: Beskrivning af de almindeligste Pigmenter. Inkl utdrag ur Kühn, med en omfattande litteraturlista. Kunstakademiet, Köpenhamn, u å.

Das Strassburger Manuskript. En medeltida målares handbok. V & R Borradaile. München 1979.

Davis, W V (red): Colour and Painting in Ancient Egypt, British Museum 2001.

Dreijer C, Jerkbrant C, Wikner C-E: Arkitekter om Färg & Måleri. Byggförlaget, Sthlm 1992.

Fridell-Anter K, Wannfors H: Så målade man - svenskt byggnadsmåleri från sen medeltid till nutid. Svensk Byggtjänst, Sthlm 1989.

Fridell-Anter K, Svedmyr Å: Färgskalor hos traditionella pigment för utvändig målning. Sthlm 1991.

Gottgetreu: Baumaterialen. Berlin 1875.

Hallström, Björn: Måleriets färgval. W&W 1986.

Hansen, F och Jensen, O I: Farvekemi. Uorganiske pigmenter. Köpenhamn 1991.

Hedvall, J A: Chemie in Dienst der Archäologie. Lund 1962.

Hökerberg, Otar, m fl: Husbyggnad. Sthlm 1946.

Johansson, Tryggve: Färg. Sthlm 1937 och 1952.

Kallstenius, Gottfrid: Oljemåleriet. Sthlm 1913.

Krantz, Staffan, m fl: Kemiska hälsorisker inom byggnadsämnesindustrin. Analysrapport 2 - Färgpigment. Arbetarskyddstyrelsens Undersökningsrapport 1982:7.

Kreüger, Henrik: Byggnadskonst, del I. Sthlm 1920.

Kumlien, Axel: Oljemåleriet. Sthlm 1977 och 1991.

Kühn, H: Terminal Dates for Paintings Derived from Pigment Analysis. MFA, Boston, 1973.

Kungl Vetenskapsakademiens Nya Handlingar för år 1804, sid 289-301.

Lange, Bente: Roms Farver. Kunstakademiet, Köpenhamn, u å.

Lindberg, Bo: Måleriteknik. Kompendium, Inst f Konstvetenskap, Lund, 1977.

Löfroth, Carl: Byggnadsindustrin. Byggnadspraktiken. Sthlm 1918.

Mårdh, Per-Anders, m fl: Röda stugor. Sthlm 1990.

Nord, A, m fl: Färgundersökningar av medeltida kalkmåleri. RAÄ 1996.

Ny Journal uti hushållningen, sept-okt 1807, sid 133-151: Om träbyggnaders anstrykning med ljusa färger.

Plester, Joyce: Cross-sections and Chemical Analysis of Paint Samples.

Rothstein, E E von: Handledning i Allmänna Byggnadslärans praktiska del. Sthlm 1856.

Selling, Gösta: Pigmenten och Målning i äldre tider. Hantverkets bok i måleri. Sthlm 1953.

Sloan, A och Gwynn, K: Traditionella målningstekniker. Forum, Borgå 1994.

Stål, Carl: Utkast till lärobok i Byggnadskonsten, sid 128 ff. Sthlm 1834.

Söderberg, Einar: Kompendium i måleriyrkets material. SHI, Sthlm 1952.

Thompson, D V: The Materials and Techniques of Medieval Painting.

Uppfinningarnas bok, del VII. Kap G: Färger och färgämnen. Sthlm 1903.

Vitruvius: Om Arkitektur. Tio böcker. Sv övers B Dalgren/J Mårtelius. Byggförlaget, Sthlm 1989.