logo futura

 

www.knorring.se

 

 

 

PIGMENTLEXIKON, A-Z

 

© Peter v Knorring

 

 

Detta är en sammanställning av pigment som använts i ut- och invändigt byggnadsmåleri från antiken till idag, hämtad från ett stort antal böcker i ämnet. Trots att den är mer omfattande än någon hittills publicerad lista, gör den inte anspråk på att vara fullständig. Jag tar gärna emot synpunkter och kompletteringar.

 

Ett och samma pigment har ofta många namn. Jag har försökt att välja det vanligaste svenska namnet som huvudord, men de flesta övriga namn finns också listade, med hänvisning till huvudordet. Äldre namnformer från antiken och från svenska arkivkällor, samt en del viktiga tyska, franska och engelska namnformer har medtagits under huvudordet, i kursiverad text.

 

Läs först den översiktliga introduktionen:

Traditionella pigment i byggnadsmåleriet

 

 

 

A

Akridin. Grupp av gula-röda synt org färger. *Kinakri­donfärger.

Alizarin. Rött extrakt ur krapprot, synt. 1868, *Azo-fär­ger, Krapp­lack. Jmfr Pur­purin.

Aluminiumsilikat. Kaolinlera, vit bolus, Al2Si2(OH)4. Naturligt fyll­medel i ler­jords­färger, t ex ockror. Jmfr Fältspat.

Alun. Kalium-aluminiumsulfat, KAl(SO4)2.12 H2O, an­vänds som be­stånds­­medel i lacker.

Alunslam. Järnoxidhaltigt olivgrönaktigt lerjords­slam fr alunskif­fer­bryt­ning ex.vis i Garp­hyttan. Förr an­vänt i slam­färg. Bränns även till *rödfärg. Kyllerfärg.

Anilinfärger. Tjär­färg­ämnen, framst av aminobensen.

Atakamit. Grön, basisk kopparklorid, Cu2(OH)3Cl. Förekommer i antikt och medel­tida måleri i st f malakit. Ursprung okänt.

Antimonatgult. *Neapelgult.

Antimonvitt. Antimontrioxid, Sb2O3.

Antrakinon. Röd org färggrupp, ut­vinns ur Ant­racen, sten­kols­tjära, synt. 1840.

Arsenikfärger. Koppararsenik, *Scheelesgrönt, Schwein­fur­ter­grönt.

Arseniksulfid. *Auripigment och Realgar.

Auripigment. Gul arsenik­sul­fid, As2S3. Naturlig malm, "dårar­nas guld". Jmfr Real­gar. Antiken: Auripig­men­tum. Sv: Rysse­gell, Rausch­gelb. Operment, Kungs­gult.

Azo-färger. Synt org färger, gula och röda-violetta: Ali­za­rin, Mauvein, Purpu­rin. Besläktade med *Krapplack och *Indigo.

Azurblått. *Ultramarin eller *Azurit.

Azurit. Blå basiskt koppar­karbonat, 2CuCO3.Cu(OH)2, bergblått (naturl mineral), fr Alperna, Cypern, Arme­nien. Synt. genom fällning av kopparsulfat. Jmfr Malakit. Antiken: Caeruleum cyp­rium. Mineral­blått, koppar­lasur..

 

B

Bariumkromat. *Barytgult.

Bariumsulfat. Vitt fyllmedel, BaSO4. Vanligt substrat för t ex azo-färger. Baryt­vitt, perma­nent­vitt, naturl: tungspat, synt: blanc fixe. Ingår i *Litopon.

Bariumsulfatmanganat. *Mangan­blått.

Barytgult. Bariumkromat (cit­ron­gult) BaCrO4, syntet. 1809.

Barytvitt. *Bariumsulfat.

Bensvart. Benkol. Inneh ca 10% kol samt kalcium­fos­fat, Ca3(PO4)2. Antiken: Ele­phantinum. Elfen­bens­svart.

Bergblått. *Azurit.

Berggrönt. *Malakit.

Berlinerblått. Ferri-ferro­cyanid, Fe4(FeCy6)3, uppf i Berlin 1704, tillv. även i Paris. Varianter: kalium- och ammo­nium-ferri­cyanid. Jmfr Dalablått. Pariser­blått, milori­blått, järn­blått.

Berlinerbrunt. Bränt berli­nerblått, ovanligt.

Bister. Manganbrunt, sot fr bokved, inneh kol samt man­gan­oxider och ‑hydr­oxi­der.

Blanc fixe. *Bariumsulfat.

Blodsten. *Hematit.

Blyantimonat. *Neapelgult.

Blyerts. *Grafit.

Blyglete. Blyoxid, PbO. Smälts ihop med koksalt till gul färg. Även torkmedel. Antiken: Spuma Argenti. Sil­ver­glitt, massicot, men­gel. Mont­pelliergult, Vero­na­gult, Turner­gult, mine­ralgult. Jmfr Litharge.

Blygult. Äldre blekt senaps­gula färger, vanligen *bly­stannat (bly-tenn-oxid).

Blykarbonat. *Blyvitt.

Blykromat. *Kromgult och Krom­rött.

Blymönja. Orangeröd (dubbel-)bly­oxid, Pb3O4. Nu­mera anv i rost­skydds­grund­färg. Antiken: Cerussa Usta. Saturn­rött. Medelt: Minium.

Blyoxid. *Blyglete och Bly­mönja.

Blystannat. Bly-tenn-oxid, blytenngult, Pb2SnO4, jmfr Blygult.

Blysulfat. *Sulfatblyvitt.

Blytenngult. *Blystannat, jmfr *Blygult.

Blyvitt. Basiskt blykarbonat, 2PbCO3.Pb(OH)2. Anti­ken: Cerussa. Krem­servitt.

Bolus. Röd eller vit lera. *Rödkrita resp Aluminium­silikat.

Braunschweigergrönt. Synte­tisk *malakit.

Bremergrönt. Saltsyrad kopparoxid.

Bremerblått. Kopparhydroxid.

Bresilia. Ved av rödträ, Brasilia. *Röd­holtz.

Brunockra. Mörkockra, *Ockra.

Brunrot. Brunrött, *Ockra.

Brunsten. Naturligt mineral, huvudsakl. *mangandioxid, MnO2. Jmfr Umbra.

Brun umbra. *Umbra.

Bränd terra. *Terra.

Bränd umbra. *Umbra.

 

C

Caput mortuum. "Dött huvud", naturligt mörkt brunrött järn­oxid­pig­ment, huvudsakl Fe2O3 och FeO. Se även Ockra.

Celadonit. *Grönjord.

Cinabrese. Rosa hudfärg i fiorentinskt måleri, blandn av röd­krita och vit krita.

Cinnober. Kvicksilversulfid, HgS, rött naturl mineral, främst fr Spanien. Framst sedan antiken, synt. sedan 1700-talets slut. Många imi­tationer förekommer, numera t.ex azo-färg utfälld på barium­sulfat Synt: Vermillion.

Citrongult. *Barytgult.

Cochenille. *Karminlack.

Coelinblått. Koboltstannat, 2CoO.SnO2, uppf 1805.

Colcothar. Brunrött, *Ockra.

Crocus martis. *Marsfärger, synt järnoxider. *Oxidrött, oxid­gult.

Cyprisk umbra. Obränd umbra (brun), inte alltid fr Cypern. *Umbra.

Cyprisk grönjord. *Grönjord.

 

D

Dalablått. Förskuret blått, vanl berlinerblått och barium­sulfat.

Dolomit. Naturl vitt pigment eller fyllmedel, marmorkross.

Drakblod. Röd växtfärg, fr drakblodsträdet, Dracena Cinnabaris. Anti­ken: Cinna­baris. Dracorubin. Jmfr Cin­nober.

 

E

Egyptiskt blått. *Pompejanskt blått.

Elfenbenssvart. *Bensvart.

Engelskt rött. Rött järnoxid­pigment, bränd ockra eller järnvitriol, huvud­sakl Fe2O3. Antiken: Rubrica och Sino­pis. Vene­tianskt rött, pom­pejanskt rött, indiskt rött.

 

F

Falu rödfärg. Bränt pigment av slam fr vittrade slagghögar av svavelkis vid Falu koppar­gruva, inneh huvudsakl röd järnoxid Fe2O3 och färglös kiselsyra, samt mindre mängder föroreningar av bl a järnvitriol. Saluförs även i andra kulörer, i första hand ljusare och mörkare brända röda-bruna kulörer.

Ferrocyanid. *Berlinerblått.

Florentinerlack. *Karminlack.

Fransk ockra. Moderna kvali­tetsbetecknade gula-röda ockror för oljemåleriet. T.ex JTCLES: jaune, très claire, lavée, extra supé­rieure.

Ftalocyanin. Starka gröna och blå, synt. organiska fär­ger, fr 1920-talet. Ex: Mona­stral­blått (fr 1935), kop­par-ftalo­cya­nin. Vanl pigment i moderna färger.

Fyllmedel. Ex. krita, kaolin, bariumsulfat, litopon, fält­spat, dolomit eller gips.

Fältspat. Kristallisk aluminiumsilikat, naturl berg­art. Anv som fyllmedel. Jmfr Kaolin.

Färnbock. *Rödholtz.

Förskurna pigment. Utdrygade med billigare fyll­medel, vanl bariumsulfat, gips, etc.

 

G

Gassvart. Sot fr gaslågor, ersättn f kimrök.

Gell, giell. Äldre sv ord för gult, t ex Åckergiell: ockragult.

Gips. Kalcium-sulfathydrat, CaSO4.2H2O. Fyllmedel.

Grafit. Blyerts, en blandning av kol och järnmineral.

Grå umbra. Neutralt grå pigmentblandning, 1900-tal.

Grön cinnober. *Kromgrönt.

Grönjord. Grönaktig jordfärg, grön krita, best av järnoxidulsilikat och ler­jords­silikater. Vanl fr Ve­rona, Cypern eller Böhmen. Brännes till röd­brunt. Antiken: Creta viridis Appia­num. Terra verde, Celadonit. Jmfr Veronese­grönt.

Grön umbra. Kan tolkas som en grönaktig variant av obränd (rå) umbra, som enl en del källor före­kommer naturligt t ex på Cypern. Jmfr Cyp­risk umbra. Under 1900-talet vanligen en blandning av gult och svart pigment, numera järnoxider.

Gulbär. *Skyttgult.

Guldockra. Avser vanl gul *fransk ockra. *Ockra.

Gummigutta. Gul växtfärg, gummiharts fr Garcinia-arter.

Gurkmeja. *Skyttgult.

 

H

Hansagult. *Permanentgult.

Hematit. Blodsten, malm av röd järnoxid.

Huntit. Naturligt vitt pigment, magnesium-kalciumkarbonat, förekommer under antiken. Liknar dolomit eller magnesit.

 

I

Indigo. Blå växtfärg fr blad av ostindiska Indijofera-arter. Synt på 1870-talet. Antiken: Indicum purpur­issum.

Indiskt gult. Magnesium­euxantinat. Urspr urin fr kor matade med mangoblad. Synt på 1920-talet.

Indiskt rött. *Engelskt rött.

 

J

Jarosit. Naturl. blekgult mineral, kalium-järnsulfat, förekommer under antiken.

Jordfärger. Naturliga oorganiska färgämnen, hämtade ur särskilt färg­starka jord­arter: *ockra, *terra, *umbra, *grönjord. Innehåller naturliga fyllmedel av kaolinlera och/eller kalk eller krita, samt huvud­sakligen järn- och mangan­haltiga färgämnen. Se Introduktionssidan.

Järnblått. *Berlinerblått.

Järnhydroxid. *Oxidgult, Ock­ra.

Järnmönja. Röd järnoxid.

Järnoxid, -rött. *Oxidrött, Engelskt rött.

Järnoxidhydrat. Järnhydroxid, *Oxidgult, Ockra.

Järnoxidul. *Oxidsvart.

Järnoxidulsilikat. *Grönjord.

Järnsilikat. *Grönjord.

Järnsulfat. *Järnvitriol.

Järnvitriol. Järnsulfat-hydrat, FeSO4.7H2O. Ger i kalkvatten eller kalk­mjölk en gul-röd järn­oxidhaltig färgskala på puts (anv sedan 1743), men förgipsar samtidigt kalkputsens yta. Tonar trävirke grått.

 

K

Kadmiumgult. Kadmiumsulfid, CdS. Uppf 1817.

Kadmiumgrönt. Blandning av kromoxidgrönt och kad­mium­gult.

Kadmiumorange. Blandning av k.gult och k.rött.

Kadmiumrött. Kadmiumsulfid- och kadmiumselenid­före­ning (1900-talet).

Kalciumfosfat. *Benkol.

Kalciumkarbonat. Krita eller kalksten. Fyll­medel.

Kalciumsulfat. Gips, lätt­spat. Fyllmedel.

Kalkgult. Synt org färg med barium­sulfat.

Kanalsvart. Gas-sot, liknar kimrök.

Kaolin. Aluminiumsilikat, vit lera, Al2O3.2SiO2. Fyllmedel, naturlig bestånds­del i jordfärger.

Karminlack. Karmin, blåröd org färg fr Kermes-lusen, Coche­nille. Florentiner­lack, Wienerlack, Scharla­kans­rött.

Kasselbrunt. Humushaltig (upp till 90%) mangan­jord­färg, brunkol. Van Dyck-brunt, Kölnerbrunt.

Kejsargrönt. *Schweinfurter­grönt.

Kermes. *Karminlack.

Kimrök. Sot, traditionellt svart pigment. Antiken: Atra­men­tum.

Kinakridonfärger. Synt org röd pigm.-grupp: Kinolin, Akri­din, Kinakridon.

Kinesiskt vitt. *Zinkvitt.

Koboltaluminat. *Koboltblått.

Koboltblått. Koboltaluminat, CoO.Al2O3. Upptäckt 1795, industr framställt sedan 1804. Thenardblått.

Koboltfosfat. *Koboltviolett.

Koboltglas. *Smalt.

Koboltgrönt. Koboltzinkat, ZnO.CoO, Rinmansgrönt, sv uppf 1780.

Koboltgult. Kalium-kobolt-nitrit, CoK3.(NO2)6.H2O, fr 1848.

Koboltstannat. *Coelinblått.

Koboltviolett. Koboltfosfat, CO3(PO4)2.

Koboltzinkat. *Koboltgrönt.

Koelinblått. *Coelinblått.

Kolkotar. Colcothar, brunrot, *Ockra.

Kopparacetat. *Spanskt grönt.

Koppararsenik. *Scheeles­grönt el Schweinfurter­grönt.

Koppargrönt. *Spanskt grönt.

Kopparhydroxid. *Bremerblått.

Kopparkarbonat. *Azurit, Malakit.

Kopparlasur. *Azurit.

Kopparvitriol. Blå kristaller, anv i framst av synt Berg­blått.

Krapplack. Rött extrakt ur Krapprot (Rubia Tincto­rium). Synt *Alizarin.

Kremservitt. *Blyvitt.

Krita. CaCO3, fyllmedel i limfärg, grunderingsfärg, vit slam­färg. Även vitt pig­ment, sedan antiken.

Kromfärger. Grundämnet krom ("färg") upp­täcktes 1797, känt för sina färg­egen­skaper.

Kromgrönt. Blandning av kromgult och berliner­blått, ev m vitt fyll­medel, i olika nyanser. Fr 1800-talet. Jmfr Krom­oxidgrönt. Grön cinnober.

Kromgult. Neutralt blykromat, PbCrO4. Uppf 1809.

Kromhydroxid. *Smaragdgrönt.

Kromockra. Blandning av gul ockra och kromgult.

Kromoxidgrönt. Kromoxid, Cr2O3.

Kromoxidhydrat. *Smaragd­grönt.

Kromrött. Basiskt blykromat, PbCrO4.Pb(OH)2. 1800-t.

Kromviolett. Kromklorid, CrCl3.

Kungsgult. Königsgult, *Auripigment.

Kyller. *Alunslam.

Kvicksilversulfid. *Cinnober.

Kärnsvart. Växtkol, inneh hartser och metaller.

Kölnerbrunt. *Kasselbrunt.

Königsgult. Kungsgult. *Auri­pigment.

 

L

Lackmus. Blått org pigment, fr vissa lavarter, anv sedan medel­tiden i kalkfärg. Blir rött av syror.

Lampsvart. Lampsot, inneh kol, hartser och feta föro­reningar.

Lapis Lazuli. *Ultramarin.

Lazur(blått). Ultramarin eller bergblått.

Lera. Kaolin, lerjords­si­likater. *Fyllmedel, Ockra.

Litharge. Blyglete med in­blandning av blymönja.

Litopon. Fyllmedel, blandn av zink­sulfid (Sachtolith) och barium­sulfat, säljs i olika % blandning. Täckvitt.

Lättspat. Gips, fyllmedel.

 

M

Magnesit. Magnesiumkarbonat, MgCO3, naturligt vitt pigment.

Magnesiumeuxantinat. *Indiskt gult.

Mahognybrunt. Bränd terra di Siena. *Terra.

Malakit. Grön basisk koppar­karbonat, CuCO3.Cu(OH)2, berggrönt (naturl mineral), fr t ex Makedonien, Armenien. Synt av saltsyrad kopparoxid, *Braun­schweigergrönt. Jmfr bergblått. Antiken: Chrysocola Arme­nium. Mine­ralgrönt.

Manganblått. Bariumsulfat-manganat.

Manganbrunt. *Bister.

Mangandioxid. MnO2, förekommer i *Brunsten, *Man­gansvart. och *Umbra, samt som torkmedel i oljefärger.

Manganfosfat.*Manganviolett.

Mangansvart. Mangandioxid, MnO2,(tid 1900-tal) jmfr Brun­sten.

Manganviolett. Inneh mangan­fosfat (1868).

Marsfärger. Synt gula-röda järnoxider, Crocus Martis. *Oxidgult, oxidrött.

Massicot. *Blyglete.

Mauvein. Violett azofärg, synt (1856). Mauve.

Mengel. *Blyglete.

Metylenblått. Starkt blå synt org färg, fr 1874.

Miloriblått. *Berlinerblått.

Mineralblått. *Azurit.

Mineralgrönt. *Malakit.

Mineralpigment. Naturl oorganiska pigment, jord- och bergarter. Se Introduktionssidan.

Monastralblått. *Ftalocyanin.

Montpelliergult. *Blyglete.

Mussivguld. Tennsulfid.

Mönja. *Blymönja, järnmönja.

 

N

Neapelgult. Blyantimonat (blyantimon-oxid). Fr 1700-talet. Jmfr Blygult. Anti­mon­gult.

Nickelgult. Nickel-titangult. Modernt.

Normalfärger. Standardiserat sortiment av olje­färger med kontrollerat pigmentinne­håll (Beckers).

 

O

Ockra. Ocker. Gula-röda jordfärger: ljusockra, gulockra, guld­ockra, mörk­ockra, brun­ockra, rödockra, etc. Inne­håller gult järn­oxidhydrat (Fe(OH)3) och/ eller röd järn­oxid (Fe2O3) samt ler­jordssilikater. Anti­ken: Sil, Ochra. Åckergiell. Gul ockra brännes till rött, *Engelskt rött. Brunrot, Colcothar. Se även Fransk ockra, Guld­ockra, Krom­ockra. Jmfr Oxidgult.

Organiska pigment. Naturliga pigment fr växt­riket, eller syntetiska (kemiskt framst el brända) ämnen. Se introduktionssidan.

Oorganiska pigment. Naturliga jord- eller berg­arter (*Mine­ralpigment), el synte­tiska (kemiska) föreningar.

Operment, orpiment. *Auri­pigment.

Oxidbrunt. Blandning av oxid­rött och oxidsvart, ev m tillsats av t ex mangan­dioxid.

Oxidgult. Synt gult järn­oxidhydrat, eller motsv hydr­oxider, Fe(OH)3, Fe(OH)2 . Gul Marsfärg.

Oxidrött. Synt röd järnoxid, Fe2O3. Röd Marsfärg.

Oxidsvart. Synt svart järn­oxiduloxid, FeO.Fe2O3 eller järn­oxidul, FeO.

 

P

Pariserblått. *Berlinerblått.

Permanentgult. Org synt (1900). Hansagult.

Permanentgrönt. Blandn av kromoxidhydrat, zinkgult och vitt. Victo­riagrönt.

Permanentvitt. *Bariumsulfat.

Phtalocyanine. *Ftalocyanin.

Piplera. Kaolin. *Fyllmedel.

Pompejanskt blått. Kalcium-kopparsilikat CaO.CuO.­SiO2, anv fr antiken. Egyptiskt blått.

Pompejanskt rött. *Engelskt rött.

Pozzuoli. *Terra di P.

Preussiskt blått. *Berliner­blått.

Purpur. Blåröd org färg (bläck) fr vissa musslor.

Purpurin. Utv ur krapprot. Jmfr Alizarin.

 

R

Rauschgelb. *Auripigment.

Realgar. Röd arseniksulfid, As2S2. Jmfr Auripigment. Sanda­raca.

Rinnmansgrönt. *Koboltgrönt.

Roslagsmahogny. Rödbrun laserande blandning av trätjära och rödfärg.

Rotholz, rödholz. Brasilia, färnbock. Pulvriserad, oxi­de­rad ved av (vanl brasi­lianskt) rödträd, Bresilia, Caes­alpina el Ferambuco.

Rutil. *Titanvitt.

Ryssgult. *Auripigment.

Rå umbra. Obränd *umbra, jmfr Grön umbra.

Rödfärg. Bränt jordfärgspigment av järnoxid, tillv av vittrad slagg från t ex svavelkis-, järnvitriol- eller alunskifferbrott. Anv främst i slamfärg. Vanligast från 1800-talets mitt är *Falu rödfärg. Rödmylla. Jmfr Alunslam.

Rödockra. Ockra med hög halt av naturlig röd järn­oxid. Ant: Sinopis. *Ockra.

Rödkrita. Röd bolus, naturl. Röd jordfärg. Rösell. Ant: Rubrica,  Armenicum.

Rödmylla. *Rödfärg.

 

S

Sachtolith. Vit zinksulfid, ZnS. Fyllmedel.

Saffran. Gula pistiller av Crocus Sativus, anv som pig­ment sedan medeltiden.

Sandarak. *Realgar.

Saturnrött. *Blymönja.

Scharlakansrött. *Karmin. (Eng: scarlet.)

Scheelesgrönt. Koppar-hydro­arsenit, CuHAsO3. Sv uppf 1778, jmfr Schwein­furter­grönt.

Schweinfurtergrönt. Koppar­ar­senik, Cu(CH3CoO)2.­CuAs2O6, uppf 1814, jmfr Scheeles­grönt. (Paolo) Vero­nese­grönt, kejsargrönt, mm.

Sepia. Brunt färgämne (bläck) fr bläckfisk.

Sienna. *Terra.

Signalrött. Synt org azofärg, med bariumsulfat.

Silverglitt. *Blyglete.

Sinopis. *Rödockra.

Skiffersvart. Lerskifferpulver med hög kolhalt (över 30 %).

Skyttgult. Gul växtfärg, avkok av gul­bär, gurk­meja, reseda, ginst och liknande. Schüttgelb, skit­giell.

Smalt. Pulvriserat blått koboltglas, kaliumkobolt­silikat, K2O.CoO.SiO2, anv sedan 1500-talet.

Smaragdgrönt. Kromoxidhydrat (hydroxid), Cr2O3.­2H2O, fr 1838. Jmfr Krom­oxid. Eng. Viridian green.

Spanskt grönt. Eg. ”spångrönt” av ty. Spangrün. Koppargrönt, kopparacetat. Tillv sedan antiken av kopparplåt el -spån lagd i ättika eller druvsaft, säljs vanligen i resinatform (hartsbundet). Verdigris, spångrönt. Spens­grönt, ärggrönt. Ant: Aerugo.

Spanskt rött. Röd järnoxid­färg.

Strontiumgult. Strontium­kromat, SrCrO4, uppf 1809. Jmfr Barytgult.

Substrat. Fyllnadsmedel för utfällning av (infärgning med) organiska färger, växt­färger. Vanl bariumsulfat.

Sulfatblyvitt. Basisk blysul­fat, 2 PbSO4.PbO.

Syntetiska pigment. Färgämnen som ej tagits i naturen, vanl framställda genom kemisk utfällning el brän­ning.

 

T

Terra. "Jord". *Terra di Sienna, etc.

Terra di Sienna. Gul-ljusbrun jordfärg (obränd) med hög kalk­halt, som bränns till mörkt rödbrunt ("mahogny­färg"). Äkta pig­ment fr Sienna är starkt gult, och starkt rött i bränt skick, medan andra varian­ter är brunare och ljusare.

Terra di Pozzuoli. Rosa-röd jordfärg, m ca 30% Fe2O3.

Terra Verde. *Grönjord.

Thenardblått. *Koboltblått.

Titandioxid. *Titanvitt.

Titanvitt. Titandioxid, TiO2, ev med tillsats av barium­sulfat eller zink­vitt. Fr tid 1900-tal. Rutil.

Tjärfärgämnen. Synt org färgämnen urspr framst ur stenkolstjära, som derivat av bensen, naftalen, antra­cen. De flesta org pigment till­hör denna grupp.

Toluedin. Synt org röd azo-färg.

Tungspat. *Bariumsulfat.

Turnergult. *Blyglete.

Täckvitt. *Litopon.

 

U

Ultramarinblått. Tillv av Lapis Lazuli, en halvädel­sten. Består av alu­minium-natrium-silikat o natrium-sulfat, 2(Al2Na2Si3O10).Na2S4. Synt 1828. Varian­ter: sulfat-u. samt soda-u. A och B. Lazurblått.

Ultramaringrönt. Obränd vari­ant av synt. ultramarin.

Umbra. "Skugga", bruna jord­färger, vanl fr Cypern eller Köln, inneh järnoxider och mangandioxid (MnO2). Obränd (rå) umbra kan variera fr gulaktigt till rödaktigt gråbrun. Bränd umbra blir mörkare och rödare. Jmfr Grön Umbra.

 

V

Van Dyckbrunt. *Kasselbrunt.

Venetianskt rött. *Engelskt rött.

Verdaccio. Blandning av jordfärger samt svart och vitt.

Verdigris. "Grekiskt grönt", *Spanskt grönt.

Veronagult. *Blyglete.

Vermillion. *Cinnober.

Verona grönjord. *Grönjord.

Veronesegrönt. *Schweinfurtergrönt.

Viktoriagrönt. *Permanent­grönt.

 

Z

Zinkvitt. Zinkoxid, ZnO. Fr 1782. Sedan 1800-talets mitt anv i olje­färg i st f blyvitt. Kinesiskt vitt.

Zinkgult. Zinkkromat, ZnCrO4 (även blandat med kaliumkromat och zink­hydroxid).

Zinkgrönt. Blandning av zink­gult och berlinerblått (och ev vitt). Varie­rar fr ljust gulgrönt till mörkt blå­grönt.

Zinkkromat. *Zinkgult.

Zinkoxid. *Zinkvitt.

Zinksulfid. *Sachtolit, Litopon.