Släkten von Knorring

(T v) Det äldsta kända sigillet, Konrad von Rusteberg, från 1307.(Mitten) Epitafium i Nikolaikyrkan, Tallin, efter Heinrich von Knorring, stamfader till de baltiska ätterna, med kluven sköld i guld och blått samt brun (träfärgad) kanna eller vallstamp. (T h) Adliga ätten von Knorrings vapensköld på svenska Riddarhuset, med hel sköld och dryckeskanna.

Vapenbilden

Vapenbilden har sedan länge framställts som en dryckeskanna, men har i tidigare forskning tolkats som en en valljungfru, som används för att stampa jord med, eller en mörsare (en kort typ av kanon). Senare har den även i sin medeltida form tolkats som en mortel, vilket framförs i släktboken. Ett annat alternativ är att den kan föreställa ett städ.

Något samband mellan vapenbilden och namnet Knorr har heller inte gått att härleda. Namnet betyder närmast "krum" eller "vresig" och användes t ex om träd eller om korta och kraftiga personer. Flera andra Knorr-släkter använder en vresig trägren eller stubbe som vapen.

Var anfäderna möjligen mjölnare? Om man utgår från de äldsta avbildningarna av vapnet, de medeltida sigillen, kan man nämligen se en slående likhet med en romersk mjölkvarn, vilket Harald von Knorring påpekat.

Eller var de kanske munskänkar? Det ligger kanske ändå närmast till hands att traditionen att vapnet föreställer en kanna faktiskt förts vidare i släktled efter släktled. Kan dryckeskannan ursprungligen ha varit en bägare för hälsobringande vatten från den "Knorrska källan" i Uder?

Vapenskölden har under lång tid varit kluven i guld och blått eller grönt, men man har nu från släktföreningarnas sida återgått till den äldre traditionen med helt gyllene sköld, och till en form på kannan som liknar den äldsta.

Två nya versioner av släktvapnet, som återgått till den äldre traditionen med helt gyllene sköld och en medeltida form på kannan.