Släkten von Knorring

Tillbaka

Självporträtt, tagna i den egna ateljen 1864

CAROLINE VON KNORRING

Friherrinna - fotograf - herrgårdsfru

Ett 1800-talsliv dokumenterat i foton

Peter v Knorring

Förord

Fotografin och fotografyrket har funnits sedan 1800-talets mitt, och redan från början var det ett av de yrken där det var socialt acceptabelt för kvinnor att vara verksamma. Ändå har de kvinnliga fotograferna i Sverige sällan uppmärksammats. När så skett har ett namn ofta återkommit: Caroline von Knorring, verksam i Stockholm 1864-72.

Hennes Stockholmsvyer kände jag till sedan tidigare. Min egen nyfikenhet på släktens historia ledde mig till hennes bilder av den egna familjen, som är unika dokument i vår gemensamma släkts historia. Men självporträtten är de som fascinerar mest, de avspeglar det mod och den självsäkerhet som gjorde det möjligt att öppna en egen ateljé i storstaden Stockholm vid 23 års ålder. Hennes yrke gav henne också möjlighet att dokumentera sitt eget liv på ett unikt sätt. Genom familjeporträtten, genom de andra porträtt och Stockholmsvyer som gjorde henne känd, och till slut i bilderna från livet på Sunnansjö. Dessa tre livsskeden är utgångspunkten för denna levnadsteckning, som illustreras med ett antal av hennes fotografier.

Wennergrenska huset vid Gustav Adolfs torg i Göteborg var familjens bostad när Caroline växte upp. T h: Författarinnan Sophie von Knorring var Carolines faster.

Född friherrinna

Högvälborna fröken, friherrinnan Carolina Gustava Eleonora von Knorring, i familjen kallad Caroline, föddes den 6 oktober 1841 i Göteborg.

Hennes far var majoren, friherre Gustaf Isaac von Knorring (1800-1870), RSO. Efter utbildningen på Karlberg 1813-16 och vid Artilleriläroverket på Marieberg 1818-21, hade han tjänstgjort vid Göta artilleriregemente, där han var förrådsofficer på Varbergs, Karlsborgs och Carlstens fästningar, och med tiden avancerat till major 1860. Han tog avsked ur krigstjänsten 1867. Isaac von Knorring var under lång tid bosatt i Göteborg, där han var ledamot av Vetenskap- och vitterhetssamhället, och 1842-53 ägde nuvarande Wennergrenska huset eller Hypotekföreningens hus vid Gustaf Adolfs torg.

Carolines farbror överste Carl von Knorring (1789-1858) var gift med Sophie, född Zelow, den kända författarinnan, som säkert var en viktig förebild för Caroline. Familjen härstammar från Jöran Johan von Knorring (1657-1726), överste och vice guvernör i Kurland, som blev upphöjd till friherre 1720. Den adliga släkten von Knorring är en tysk-baltisk uradelssläkt av vilken fyra grenar blev svenskar under 16- och 1700-talet.

Isaac von Knorring var gift sedan 1833 med Carolina Charlotta Emelie Frisk (1807-1867), dotter till bryggaren och destillatören i Stockholm Carl Israel Frisk (Anderssson) (†1832) och Maria Charlotta Kumlien (1777-1853). Frisk var ett vanligt soldatnamn, som Carolines morfar troligen antagit. Modern Emelie hade en bror, Carl Johan. Mormor Maria Charlotta bodde som änka i kvarteret Duvan intill Klara kyrka i 20 år, till sin död. Isaac och Emelie von Knorring hade sex barn:

- Anna Maria Kristina, född 1834 i Stockholm, som blev föreståndare för den första större flickpensionen i Skara. Hon dog ogift 1899 i Uppsala.

- Emilia Sofia Gustava (Sophie), född 1836 i Marstrand, som arbetade som guvernant, men var sjuklig och dog ogift 1860 i Skara (innan Caroline skaffat sin kamera).

- Ebba Augusta Charlotta, född 1838 i Göteborg, död 1907 på Törnsäter i Skaraborgs län. Gift 1871 med sin systers svåger, kapten Per Anton Casper Tham (1825-1913), som var änkeman med fem söner. De fick en dotter, Emilie, sedermera gift Brink.

- Carl Adolf Isak, född 1839 i Göteborg, död 1857 i Skara, bara 18 år gammal.

- Carolina Gustava Eleonora (Caroline), född 1841 i Göteborg.

- Catharina Elisabeth Eugenia (Lisen), född 1844 i Göteborg, död 1916 i Stockholm. Gift 1868 med löjtnant Axel August Rickard Tham (1837-1877). De fick fyra barn, varav två dog vid unga år. Sonen Carl blev köpman i Stockholm, och dottern Sofia blev gift Ewerlöf.

Faderns affärer gick dåligt på 1860-talet, och han förlorade sitt stora gods Tiberg, en del av nuvarande Tibro kommun i Västergötland, p g a borgensförbindelser. De fyra döttrarna blev därför tvungna att försörja sig själva tills de kunde gifta sig. Familjen bosatte sig i Skara. Två av Carolines systrar fann snart sina makar i den närmaste familjekretsen. Bröderna Casper och Rickard Thams morfar var friherre Anton von Knorring på Börstorp, flickornas farfars kusin. Släkterna var redan tidigare ingifta med varandra i flera omgångar.

Caroline beslöt sig för att bli fotograf. Fotografin var en nymodighet och fotograf ett acceptabelt yrke även för en adelsflicka som Caroline. Därför fick hon också den ovanliga möjligheten att föreviga sin egen familj med kameran. På Västergötlands museum finns idag en samling av familjeporträtt, som omfattar flera bilder var på föräldrarna och de tre systrarna, samt fem självporträtt. Här nedan följer ett urval.

Fadern Isaac von Knorring i uniform, 1870, och modern Emelie.

Äldsta systern Maria och t h andra systern Augusta, gift Tham

Foto från systern Lisens bröllop med Axel Tham 1868. Caroline står själv bakom Lisen, kanske med en lång trådutlösare?

Fotograf i Stockholm

Alla familjebilderna ovan är studiobilder, och sannolikt tagna i ateljén i Stockholm. Caroline hade öppnat sin egen ateljé i hörnhuset Regeringsgatan 59 och Jakobsgatan 21 1864. Där skulle hon vara verksam till 1872, och hon var även mantalskriven där. Morföräldrarna var redan avlidna, men eventuellt hade hon en morbror kvar i huvudstaden.

Stockholm hade på 1860-talet omkring ett hundra registrerade fotografer, varav 15 kvinnor. De tre mest kända var Berta Valerius, Rosalie Sjöman och Caroline von Knorring. Att gå till fotografen och bli avporträtterad blev populärt i Europa redan på 1840-talet. Kringresande fotografer satte upp sina portabla studior i de svenska städerna, men inhemska fotografer etablerade sig snabbt. Många av dem var kvinnor. Det passade kvinnor särskilt väl att bli porträttfotografer eftersom ateljéarbetet gjorde det möjligt att kombinera yrkesarbete och familjeliv. Det var dessutom ett nytt modernt yrke utan konservativ belastning. Tyvärr levde de kvinnliga porträttfotograferna ofta i skuggan av sina manliga kollegor, anonyma i sin samtid och osynliga i den skrivna fotohistorien.

Men inte alla kvinnliga fotografer verkade i tysthet. Caroline von Knorring blev tidigt känd för sina fotografier. Förutom att försörja sig som porträttfotograf dokumenterade hon Stockholmsvyer på 1860-talet, bilder som presenterades vid konst- och industriutställningen i Kungsträdgården 1866. Carolina var också en av de första i Sverige att använda sig av en kamera för stereoskopiska bilder, som gav en tredimensionell effekt. Tekniken som användes var att kameran monterades på en släde som kunde skjutas i sidled, och två förskjutna bilder exponerades bredvid varandra på samma plåt.

Stockholmskarta 1856. På adressen Regeringsgatan 59 återfinns 1894 de kvinnliga forograferna Alma Wannberg och Fredrika Gimberg.

Interiör från Mathias Hansens fotoateljé på Regeringsgatan 11. Ungefär så här bör Carolines ateljé också ha sett ut, med stora fönster ända upp i taket. Balustraden och draperiet finns även i hennes bilder (Rittsel). T h: En studiokamera från 1860-talet (Wikipedia)

Fotograferna på 1860-talet arbetade med glasplåtar med våt kollodium, som efter framkallning i mörkrum kontaktkopierades på papper, som monterades på kartonger med fotografens namn. Exponeringstiden var flera sekunder. Det blev mycket populärt med porträtt i visitkortsformat 6,5 x 10 cm, som man kunde dela ut till familj och vänner.

Kamerorna bestod av två trälådor med en svart tygbälg mellan, på ett stadigt trästativ. De var ofta hopfällbara och därmed transportabla. Hela kameran utom objektivet täcktes under tagningen med ett svart skynke.

Två kvinnoporträtt: (t v) fröken Augusta Jungmarker och (t h) fru Hilda Johanna Mattsson, handlare i Köping och gift med skolans rektor.

Porträtten

Förutom familjebilderna finns ytterligare ett antal av hennes porträttbilder idag på Västergötlands museum, tillgängliga via www.vastarvet.se. Samlingen omfattar album och bilder från flera håll, förutom familjens egna.

Många av fotona avbildar personer från Skara och trakten däromkring, vilket tyder på att hon vid någon tid var verksam där. Kanske bodde hon ändå hos föräldrarna på somrarna? Det finns bl a ett helt porträttgalleri med läroverkets alla lärare. Bilderna är tagna stående eller sittande, mot en neutral bakgrundsvägg, men ofta på en mönstrad matta. Ibland hänger ett draperi på högra sidan, ibland står där även en kort balustrad att luta sig mot. Några andra bakgrunder måste hon också ha haft, bl a porträtteras den unge zoologen Gustaf Kolthoff passande nog mot ett natursceneri, med bössa och jakthund.

Ljuset i porträtten faller mjukt och på ett naturligt sätt från sidan och snett uppifrån. Fotoateljeerna i Stockholm var oftast belägna högst upp huset, med stora vägg- och takfönster mot norr, precis som konstnärsateljeerna, för att ge det rätta naturliga ljuset. Detta var före elektricitetens tid, det enda alternativet var fotogenlampor eller fosforblixtar. Det gällde att sitta still under den långa exponeringstiden.

Dammodet på 1860-talet var uppenbarligen mycket enahanda, alla de avbildade kvinnorna har vida fotsida kjolar med en åtsittande liten vit krage. Alla har även håret bakåtkammat med mittbena och knut i nacken.

Drottning Lovisa (t v) lät sig en gång porträtteras av Caroline von Knorring i stället för hovfotografen Jaeger. Skalden Gunnar Wennerberg (t h) var bland mycket annat lektor i Skara 1867. Bilden ingick i ett galleri med alla skolans lärare.

Den världsberömda pianisten Alexandra "Alie" Lindberg (1849-1933) turnerade bl a i Europa med Frans Liszt. Hon var född på Åland, dotter till en fångvaktare på Kastelholms slott. Hennes talang upptäcktes av hennes lärare, prosten i Finström Frans Peter von Knorring, som startade den första finska folkskolan som var öppen även för flickor. Han var alltså en avlägsen släkting till Caroline, vilket säkert avgjorde hennes val av porträttfotograf i samband med en tidig konsert i Stockholm (bild: Åbo Akademi). T h ett självporträtt av Caroline. Observera hur lika de två kvinnorna är klädda

En samling av foton från de kungliga lustslotten, såld på Stockholms stadsauktion.

Stockholmsvyerna

Vid utställningen i Kungsträdgården 1866 medverkade Caroline som nämnts med ett antal bilder från Stockholm, en av de tidigaste samlingarna av foton som finns från den snabbt växande huvudstaden. Annars var det hovfotografen Johannes Jaeger som förevigade invigningen och Eurenius & Quist som dokumenterade utställningen.

Dotterdotterson Bertil Mohlin hittade 1995 hennes Stockholmsvyer på vinden i föräldrahemmet i Ludvika, och skänkte dem till Stockholms stadsmuseum. Carolina gav ut en samling med 22 stockholmsvyer, som bl a finns på Kungliga biblioteket, och en samling bilder från de kungliga lustslotten.

På detta foto från Djurgården syns Carolines blivande man Ehrenfried Roth i förgrunden

Herrgårdsfru på Sunnansjö

Caroline gifte sig den 11/10 1872 i Stockholm med Carl Reinhold Ehrenfried Roth (1842-1905), som fick Sunnansjö bruk som bröllopsgåva.

Sunnansjö ligger i Grangärde socken i Dalarna. Här har funnits en hytta sedan 1500-talet och en hammarsmedja sedan 1637. Hyttgården, den tidigare stora bergsmansgården, låg nordost om nuvarande herrgården, som byggdes på 1700-talet av brukspatronen Johan Axel Cedercreutz. Bruket köptes 1836 av grosshandlare Carl Reinhold Rooth från Stockholm, och övertogs efter hans bortgång 1858 av hans söner.

När Ehrenfried Roth och Caroline von Knorring bosatte sig på herrgården 1872, var det första gången som bruksherrgården blev permanent bostad för en familj som också var dess ägare. De fick två barn, Astrid och Richard. Dottern Astrid Emilia Augusta Karolina, född 25/10 1875, gifte sig 1895 med överste Bo Tarras-Wahlberg (1871-1941) och fick fyra barn: Stig (f. 1896), Gerd (f. 1898), Bo (f. 1901) och Maud (f. 1904).

Familjen samlad 1882. I soffan i mitten sitter Caroline med dottern Astrid, t h brukspatron Ehrenfried Roth och sonen Richard. T v guvernanten Anna Fahlbeck och en okänd yngling.

Herrgården byggdes till med en glasveranda, ett större kök och en barnkammare 1882. Ehrenfried Roth blev med tiden riksdagsman, han satt i andra kammaren 1885-87 för Grangärde.

Caroline fortsatte att fotografera hela livet, därför finns det många bilder som dokumenterar livet på herrgården vid 1800-talets slut och kring sekelskiftet. Ett antal av dem finns tillgängliga i den skrift om Sunnansjö som givits ut 1998.

Villagatan 23, här bodde systrarna tillsammans på gamla dagar. T h ångaren Grangärde.

Åter i Stockholm

När Ehrenfried Roth avled 1905 flyttade Caroline till sin syster Lisen i Stockholm. Lisen bodde sedan 1903 på Villagatan 23, i Villastaden på Östermalm, granne med dottern Sofia, gift Ewerlöf, som bodde på Villagatan 24 med make och två små döttrar. Även Lisens son Carl bodde på Östermalm med sin familj. Systrarna bodde tillsammans tills Lisen dog 1916. I Stockholms stads adresskalendrar från tiden finner vi "enkefru Caroline Roth f. v. Knorring" och "friherrinnan Elisabeth Tham" på samma adress.

Caroline bodde därefter bara på herrgården på sommaren, med undantag för en period i början av första världskriget. Hon var intresserad av trädgårdsarbete och hade fortfarande en trädgårdsmästare anställd på herrgården.

Gården övertogs 1912 av dottern Astrid och hennes man Bo Tarras-Wahlberg. Skogarna och det gamla hyttområdet såldes. Stallbyggnaderna förnyades och omkring 1920 utarrenderades lantbruket. Vid samma tid skilde sig Astrid och Bo, och Astrid blev ensam kvar på Sunnansjö. Gården var en uppskattad samlingsplats för familjen, men även för vänner och bekanta. Före bilismens tid reste man från Stockholm med tåg till Ludvika. Där gick resan vidare med ångaren Grangärde. I Sunnansjö väntade herrgårdens kusk, och man kördes i "kaleschen", ett lätt fyrhjuligt åkdon, den korta vägen upp till herrgården.

Caroline avled den 4 augusti 1925 på Sunnansjö, 83 år gammal. De två sista åren i Stockholm bodde hon i hörnet Sturegatan 8 och Humlegårdsgatan 19, intill Stureplan.

Epilog

Astrid avled 1962 och gården övertogs av hennes äldsta dotter Gerd, gift Mohlin. Gerd Mohlin bodde i Stockholm på vintrarna och på herrgården om somrarna. Jordbruket lades ner och åkrarna såldes. Gerd lyckades med att själv sköta både hus och trädgård under många decennier. Hon klippte personligen både gräsmattor och häckar ännu i 90-årsåldern. Med sin årliga ankomst markerade hon sommarens början enligt många ortsbor.

1995 förklarades herrgården som byggnadsminne, vilket medförde att man fick bidrag till en renovering av gården. 1996 bildade arvingarna Bertil Mohlin och Ninnan, gift Claar, Herrgården Sunnansjö Bruk AB för att förvalta herrgården och dess inventarier. Flyglarna användes till kafé och utställningsverksamhet. Men ekonomin gick inte ihop. Sedan 2009 är herrgården med sina inventarier såld till privatpersoner, Mats Rosin och Sara Lindström, som åretruntbostad.